Nemesis av Josephine Angelini
Publicerat den
i Fantasy
Ingen har kommenterat än bli den första!
Titel: Nemesis (Starcrossed 3)
Författare: Josephine Angelini
Genre: Fantasy, Kärlek
Sidor: 434
Språk: Svenska (original på engelska)
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Från baksidan... Innehåller spoilers!
Den sista striden närmar sig. Världens öde vilar i Helenas händer.
Helenas tidigare misstag har släppt lös gudarna från deras fångenskap på Olympen. De är hämndlystna och blodtörstiga och Helena måste hitta ett sätt att stoppa dem innan ett förödande krig bryter ut. För att ha en chans att utmana det som står skrivet i stjärnorna måste hon väcka oerhörda krafter inom sig.
Men den mytomspunna tyrannen - förgöraren som är mäktigare än alla andra gudar tillsammans - kan finnas bland Helenas närmaste och hon vet inte längre vem hon kan lita på. I takt med att den sista striden närmar sig avslöjas alla hemligheter, och snart tvingas Helena att fatta ett fruktansvärt beslut...
Innehåller Spoilers!
Vad ska man säga? Sista delen i trilogin var helt klart efterlängtad från mitt håll och nu har jag vänt sista bladet i serien. En serie som jag personligen håller nära hjärtat och därför har svårt att säga något ont om överhuvudtaget. Fast när jag tänker efter så finns det inte så mycket dåligt att säga.
Det var inte den bästa boken i serien, men det var trots det en väldigt bra bok. Jag känner en konstig form av hatkärlek till slutet - jag både gillar det och tycker att det var ett dåligt slut. Någonstans så känner jag väl att efter allt som de tvingats igenom, så förtjänade de att få det bästa slutet de kunde få, och även om Helena och Lucas fick varandra så var det väl inte så bra att han ska ta Hades plats sen? Tycker inte jag i alla fall. Men jag vet ju att det ska vara realistiskt också, och fullkomligt lyckliga slut är väl inte det. Vilket helt klart suger (jag älskar lyckliga slut).
Spänningen hölls igång rakt igenom boken och jag kunde knappt lägga den ifrån mig. Det tog mig knappt ett dygn att ta mig igenom den och det kändes bra, eftersom att jag haft något av en lässvacka. Två saker som jag tycker om med Starcrossed-serien är dels att alla har sin del i historien och att det inte bara är Lucas och Helena som har kärlek, tvingas fatta beslut och så vidare - alla gör/har det. Det andra är kopplingen till grekisk mytologi och Trojanska kriget, och båda dessa var extra tydliga i den här sista boken. Jag kan varmt rekommendera Starcrossed- serien - om du inte har läs den så ska du absolut ge den en chans! Nu hoppas jag att Angelini snart kommer med nya karaktärer och nya äventyr att smaska i sig ;)
Tankar och Funderingar:
Är inte namnet Everyland ett dåligt namn? Nej, något maffigt hade varit bättre. Ett riktigt namn! Hades, Olympen, Atlantis, ni fattar. Men Everyland? Nah, lite lamt om jag får säga min mening.
Citat:
Ödesgudinnorna talar i gåtor därför att de inte vet ett skit om vad de pratar om. Om de visste det skulle de väl vara lite tydligare och säga 'Orion är Tyrannen och han vill äta era hjärnor till frukost' eller något liknande."
- Orion
Pojkarna av Jessica Schiefauer
Publicerat den
i Contemporary
Titel: Pojkarna
Det är en smart tanke, en god idé och ett bra sätt att lyfta fram dagens problem med jämställdhet. Så ja, visst hade själva tanken med den här historien potential - men tyvärr kom det aldrig längre än så. Jag fick tvinga mig att läsa vidare, och mest var det för att få den avslutad. Jag förstår mig verkligen inte på huvudkaraktären, och inte någon annan heller, jag är inte ens säker på att jag förstår vad som händer hälften av gångerna.
Ingen har kommenterat än bli den första!
Författare: Jessica Schiefauer
Genre: Contemporary
Sidor: 188
Språk: Svenska
Utgiven: 2011
Betyg: ♥ ♥
Vi fyllde fjorton år den våren, Bella, Momo och jag.
Vi höll oss för oss själva.Om vintereftermiddagarna var vi oftast i Momos rum, men under den varma delen av året satt vi i Bellas trädgård, eller inne i växthuset om det regnade. Vi levde mitt i allt detta sprakande och det fick mig att glömma att jag var Kim, att jag hade en kropp som växte och sprängde. Växthuset var en frizon, ett rum att gå till där andra lagar gällde.
På dagarna utstår Kim tillsammans med sina tjejkompisar Bella och Momo killarnas kränkningar, men på nätterna dricker de av nektarn från en fantastisk blomma som förvandlar dem till pojkar.
Vi höll oss för oss själva.Om vintereftermiddagarna var vi oftast i Momos rum, men under den varma delen av året satt vi i Bellas trädgård, eller inne i växthuset om det regnade. Vi levde mitt i allt detta sprakande och det fick mig att glömma att jag var Kim, att jag hade en kropp som växte och sprängde. Växthuset var en frizon, ett rum att gå till där andra lagar gällde.
På dagarna utstår Kim tillsammans med sina tjejkompisar Bella och Momo killarnas kränkningar, men på nätterna dricker de av nektarn från en fantastisk blomma som förvandlar dem till pojkar.
Den här boken är mindre än tvåhundra sidor lång, men det har tagit mig över en och en halv månad att läsa ut den. Varför? Den är tråkig.
Det är en smart tanke, en god idé och ett bra sätt att lyfta fram dagens problem med jämställdhet. Så ja, visst hade själva tanken med den här historien potential - men tyvärr kom det aldrig längre än så. Jag fick tvinga mig att läsa vidare, och mest var det för att få den avslutad. Jag förstår mig verkligen inte på huvudkaraktären, och inte någon annan heller, jag är inte ens säker på att jag förstår vad som händer hälften av gångerna.
Det är dessutom ganska tragiskt, alltihop. Hon tänker ju inte förrän det är för sent, och sedan i slutet, vad hände där? ["Hon väntar på oss". Whuut!? Momo, eller blomman?] Det är heller inte realistiskt, trots att det ska vara en realistisk bild av hur det kan vara för flickor. Allt är överdrivet, och ibland när hon är pojke känns det som om författaren glömmer bort det och skriver som om hon vore flicka, men Tony märker ingenting. Jag blir lite smått tokig! Nej, den här boken var tyvärr inget för mig, och jag tycker att det finns böcker som helt klart är mer värda Augustpriset för ungdomsböcker än den här.
Funderingar och tankar:
Har författaren någon slags förkärlek till nogranna könsbeskrivningar? Det känns som om de dominerar hela boken!
Minnesvärda citat:
Jag hittar tyvärr inga...
Farlig förmåga av Jessica Spotswood
Publicerat den
i Häxor, Trollkarlar och Magi
Titel: Farlig förmåga
Ingen har kommenterat än bli den första!
Författare: Jessica Spotswood
Genre: Fantasy
Sidor: 336
Språk: Svenska (Orginal på engelska)
Utgiven: 2013
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥
Sedan systrarna Cahills mor dog för tre år sedan har den äldsta systern Cate tagit på sig rollen att skydda sina systrar. De lever i en farlig tid, och som naturliga häxor måste de dölja vad de är till varje pris från Brödraskapet, som vill utrota häxorna. Men tiden börjar rinna ut för Cate - snart måste hon bestämma vad hon ska göra med sitt liv, ett val som är allt annat än självklart. Hur ska hon kunna skydda sina systrar om hon gifter sig, eller går med i systraskapet? Så får Cate ett brev, från en gammal vän till sin mor, och sakta börjar Cate förstå att hon och hennes systrar svävar i mycket större fara än hon någonsin kunna tänka sig.
Den främsta anledningen till att jag drogs till den här boken från början var dess omslag, som jag vill påpeka är ursnyggt! Sedan såg jag att boken hyllades på flera bokbloggar och när jag såg den i bokhandeln så hade jag inget annat val än att köpa den. Något jag inte ångrar!
Först och främst, karaktärerna. De är riktigt bra, genomtänkta och levande, och jag älskar alla tre systrarna för deras olikheter. De begår misstag, bråkar och samtidigt älskar de varandra. Syskonrelationen är väldigt intressant och realistisk, och ett av de bästa elementen i boken tycker jag. Och trots att jag läser och förbannar dem när de gör dumma saker, så kan jag sätta mig in i och förstå varför de gör det - vissa händelser var helt enkelt oundvikliga, även om man önskar att de handlat annorlunda. Om de hade handlat annorlunda så hade det inte varit dem, om ni förstår vad jag menar? :P
Sedan har vi magin. Jag älskar magin i boken och jag är säker på att den kommer att vara ännu mer intressant i nästa bok. Och jag längtar tills vi får reda på [vem som är häxan i profetian, eftersom att alla tre kan utöva sinnesmagi] och hoppas på att uppföljaren kan föra oss närmare sanningen! Den här boken har stor potential att bli en superbra serie. Så varför ingen femma? Sanningen att säga så tycker jag verkligen om den, men vill ändå spara på femman. Trots att jag inte riktigt kan sätta fingret på varför. ^.^
Tankar och funderingar:
Stackars [Finn! Ger upp allt och sen blir han ändå ensam! Fast jag kan ju inte klandra Cate heller, jag bara hoppas att saker och ting löser sig längre fram i serien för dem båda]
Varför satte sig inte bara Cate med Maura och berättade allt från hennes perspektiv, sa att hon var tvungen att stanna och höra på allting även om hon blev arg, så att Maura fattade varför Cate gjorde som hon gjorde?
Minnesvärda citat:
"En del av att vara stark är att veta när det är dags att be om hjälp. När man ska dela saker med andra istället för att hålla dem inom sig." - Marianne Belastra
"Hon vill imponera på henne till varje pris. Men det är väl inte så konstigt. Jag är fars favorit. Du var mors." Tess säger detta med lugnt konstaterande röst. "Hon vill ha någon som bara är hennes." - Tess
Änglarnas kamp av Becca Fitzpatrick
Publicerat den
i Fantasy
Titel: Änglarnas kamp
Ingen har kommenterat än bli den första!
Författare: Becca Fitzpatrick
Genre: YA, fantasy, kärlek
Sidor: 318
Språk: Svenska (orginal på engelska)
Utgiven: 2013
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥
Varning för spoilers i handlingen!
Nora och Patch trodde att de äntligen hade lämnat alla sin problem bakom sig. Men efter Hanks död har Nora ofrivilligt blivit nefilernas ledare och hon förväntas nu avsluta det han påbörjat. Hon mpste utplåna de fallna änglarna - och därmed Patch.
Fast Nora och Patch har en plan. De ska låta alla tro att de har gjort slut. Sedan ska Nora övertyga nefilerna om att de inte behöver strida mot de fallna änglarna. Samtidigt ska Patch ta reda på allt om de fallna änglarnas avsikter. Tillsammans tänker de sätta stopp för det stora kriget innan det ens hinner börja.
Men när det drar ihop sig till slutstrid frestas Nora av en överväldigande och beroendeframkallande kraft. En kraft stark nog att krossa kärleken mellan henne och Patch.
Jag vill börja med att säga att det här är ingen lätt recension för mig att skriva. Jag har så länge skrattat och gråtit och älskat med Nora och utsett den här serien till min absoluta favorit, att det är svårt för mig att skriva den här recensionen, särskilt med tanke på mina blandade känslor för den. Jag är inte besviken, inte direkt, men den här boken stack inte ut från mängden lika mycket som de andra i serien, tyvärr. Vilket jag tycker är lite synd med tanke på att det är det sista vi får se av denna underbara värld och dessa härliga karaktärer.
Den var bra, det var den helt klart. Så mycket står jag fast vid! Men det jag saknade i den här boken, som jag har älskat i dem andra, var tex. relationen till Vee, kärleken med Patch och Nora som ständigt och aktivt sökte efter sanningen. Allt detta fanns med, förstås, bara inte lika mycket som jag kanske hade hoppats på, och tyvärr kände jag att det gick ut lite över historien som helhet. Patch var med, men inte lika mycket som i de föregående böckerna och jag saknade honom, och samma sak med Vee och även Scott, faktiskt. Det är ju karaktärerna och deras relationer till varandra som är det intressantaste att läsa om, eftersom att det är det viktigaste de har att förlora i kampen.
Det var mot slutet, när allt radade upp sig som tårarna började flöda. Händelse efter händelse, en sak som krossade mitt hjärta avlöste en annan och det var helt klart känslomässigt för min del. Det var då jag började känna att jag kom in i stämningen ordentligt. När Patch (spoiler!) skickades till helvetet trodde jag att mitt hjärta skulle brista med Noras, och när han sedan kom tillbaka och fick makten att känna saker fysiskt så kunde mitt hjärta ha spruckit av lycka istället. Så det som hände i slutet berörde mig vekligen, även om vägen dit inte riktigt såg ut som jag hade önskat. Men ta inte min recension fel! Den var bra, den var bara inte den bästa boken i serien.
Tankar och Funderingar:
Jag varnar igen för spoilers!
Jag tycker faktiskt att Vee skulle fått förbli människa.
R.I.P Scott! :'( Det var grymt av Becca att ta hans liv, och jag jag sörjde honom omedelbart med många tårar!
Åh, vad jag älskar Patch alltså! Han blir ju bara bättre och bättre. Och jag blev så lycklig när han kunde känna henne och fick sin högsta önskan uppfylld! Han är helt klart värd det!
Undrar om Patch och Basso någonsin kände varann i himlen? o.O
Nora och Patch fick sitt föralltid och det räcker för att göra mig lycklig!
Minnesvärda citat:
"Vi ska ta död på ryktena om att jag är ihop med en fallen ängel, och ingenting tyder på mer solidaritet än att få ihop det med en av sina egna, liksom. De kanske till och med börjar kalla oss för Norante. Eller Danta. Hur låter det?" - Nora
"Jag fattar inte att du kan vara så lugn. Jag hade förväntat mig någon sorts reaktion, ett utbrott, vad som helst. Utifrån tidigare erfarenheter hade jag åtminstone väntat mig armviftningar och en rejäl ramsa svordomar. Det känns som om jag lika gärna kunde ha avslöjat allt det här för en tegelvägg."
"Babe, du får mig att låta som en diva." - Nora och Vee
Boktips #1
Publicerat den
i Contemporary
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!
Det här är en bok som jag läste för några år sedan, som jag verkligen älskade och vill rekommendera jättevarmt! Jag minns tyvärr inte alla detaljer tillräckligt väl för att skriva en recenssion, så jag tänkte att jag helt enkelt kunde skriva ett litet boktips den ;)
Himlen börjar här av Jandy Nelson
Handling: (Goodreads)
Seventeen-year-old Lennie Walker, bookworm and band geek, plays second clarinet and spends her time tucked safely and happily in the shadow of her fiery older sister, Bailey. But when Bailey dies abruptly, Lennie is catapulted to center stage of her own life - and, despite her nonexistent history with boys, suddenly finds herself struggling to balance two.
Toby was Bailey's boyfriend; his grief mirrors Lennie's own. Joe is the new boy in town, a transplant from Paris whose nearly magical grin is matched only by his musical talent. For Lennie, they're the sun and the moon; one boy takes her out of her sorrow, the other comforts her in it. But just like their celestial counterparts, they can't collide without the whole wide world exploding.
Jag älskade den verkligen och kan varmt rekommendera den! :)
Beautiful Disaster av Jamie Mcguire
Publicerat den
i Kärlek
Titel: Beautiful Disaster
Handling:
Omdöme:
Tankar och Funderingar: VARNING FÖR SPOILERS!
Minnesvärda citat:
Ingen har kommenterat än bli den första!
Författare: Jamie McGuire
Genre: Contemprary, Kärlek, Vänskap
Sidor: 437
Språk: Engelska
Utgiven: 2011
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Från Goodreads
Abby Abernathy is a good girl. She doesn’t drink or swear, and she has the appropriate number of cardigans in her wardrobe. Abby believes she has enough distance from the darkness of her past, but when she arrives at college with her best friend, her path to a new beginning is quickly challenged by Eastern University’s Walking One-Night Stand.
Travis Maddox, lean, cut, and covered in tattoos, is exactly what Abby wants—and needs—to avoid. He spends his nights winning money in a floating fight ring, and his days as the ultimate college campus charmer. Intrigued by Abby’s resistance to his appeal, Travis tricks her into his daily life with a simple bet. If he loses, he must remain abstinent for a month. If Abby loses, she must live in Travis’s apartment for the same amount of time. Either way, Travis has no idea that he has met his match.
Travis Maddox, lean, cut, and covered in tattoos, is exactly what Abby wants—and needs—to avoid. He spends his nights winning money in a floating fight ring, and his days as the ultimate college campus charmer. Intrigued by Abby’s resistance to his appeal, Travis tricks her into his daily life with a simple bet. If he loses, he must remain abstinent for a month. If Abby loses, she must live in Travis’s apartment for the same amount of time. Either way, Travis has no idea that he has met his match.
Ett ord: WOW.
Jag älskade den verkligen! Karaktärerna, historien, platserna... Allt var mitt i prick för min del och jag gick och tänkte på den flera dagar efteråt. Allt kändes trovärdigt och det var riktigt härlig läsning, och trots att jag är i något av en lässvacka just nu så läste jag ut den på bara två dagar. Gaah!
Kan man älska någon för mycket? Travis blir som nästan beroende av Abbys kärlek, och behöver den verkligen. Han är en underbar karaktär och det krossar mitt hjärta lite grann att han är så beroende av henne.
Hela min syn på Abby förändrades lite och tyvärr tyckte jag att boken tappade lite trovärdhet när de åkte till Vegas - det var som att det inte riktigt var samma Abby längre... Men hon kom ju tillbaka senare i boken :)
"Make way! Move it, people! Lets make room for this poor woman's hideously disfigured, ginormous brain! She's a fucking genius!"
"To douchebags!" he said, gesturing to Brad. "And to girls that break your heart," he bowed his head to me. His eyes lost focus. "And to the absolute fucking horror of losing your best friend because you were stupid enough to fall in love with her."
Har ni läst den? Vad tyckte ni? :)
The Host
The Fault in our Stars av John Green
Publicerat den
i Kärlek
Titel: The Fault on our Stars
Men jag kände ett visst avstånd till Hazel, vilket självklart var lite jobbigt eftersom att hon är den som berättar historien. Hon är rolig och generellt så tycker jag om henne, men jag kom henne aldrig så pass nära som jag hade velat. Synd, för jag tyckte annars om boken! Språket är bra och trots det tunga ämnet och all den smärta som den bär på så är den ganska lättsmält.
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!
Författare: John Green
Genre: Kärlek
Sidor: 313
Språk: Engelska
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥
Handling (från Goodreads):
Diagnosed with Stage IV thyroid cancer at 13, Hazel was prepared to die until, at 14, a medical miracle shrunk the tumours in her lungs... for now.
Two years post-miracle, sixteen-year-old Hazel is post-everything else, too; post-high school, post-friends and post-normalcy. And even though she could live for a long time (whatever that means), Hazel lives tethered to an oxygen tank, the tumours tenuously kept at bay with a constant chemical assault.
Enter Augustus Waters. A match made at cancer kid support group, Augustus is gorgeous, in remission, and shockingly to her, interested in Hazel. Being with Augustus is both an unexpected destination and a long-needed journey, pushing Hazel to re-examine how sickness and health, life and death, will define her and the legacy that everyone leaves behind.
Two years post-miracle, sixteen-year-old Hazel is post-everything else, too; post-high school, post-friends and post-normalcy. And even though she could live for a long time (whatever that means), Hazel lives tethered to an oxygen tank, the tumours tenuously kept at bay with a constant chemical assault.
Enter Augustus Waters. A match made at cancer kid support group, Augustus is gorgeous, in remission, and shockingly to her, interested in Hazel. Being with Augustus is both an unexpected destination and a long-needed journey, pushing Hazel to re-examine how sickness and health, life and death, will define her and the legacy that everyone leaves behind.
Omdöme:
Jo, jag tyckte ju om den. Den är realistisk, speciellt när det kommer till cancern som är ständigt närvarande i deras liv, men det är inte därför fokus ligger - det ligger på deras sorgliga kärlekshistoria, som när man låter den krossar ens hjärta. (SPOILER!) Samtidigt var det ju uppenbart att de inte skulle få för alltid tillsamans.
Jag tycker generellt om alla karaktärerna - de känns verkliga och har på ett realistiskt sätt formats av sina sjukdomar, och då menar jag ju självklart till personligheterna. Min favorit var Augustus, som spred ljus över människor som har så mycket ont i sitt liv med sin härliga, charmiga personlighet. (SPOILER!) Only the good die young, antar jag, och jag ska erkänna att jag fällde tårar över Augustus.
Men jag kände ett visst avstånd till Hazel, vilket självklart var lite jobbigt eftersom att hon är den som berättar historien. Hon är rolig och generellt så tycker jag om henne, men jag kom henne aldrig så pass nära som jag hade velat. Synd, för jag tyckte annars om boken! Språket är bra och trots det tunga ämnet och all den smärta som den bär på så är den ganska lättsmält.
Minnesvärda citat:
Det finns många fina citat att hämta här, men resten får ni om ni läser boken! :)
"You don't get to choose if you get hurt in this world...but you do have some say in who hurts you. I like my choices."
"The marks humans leave are too often scars."
"The world is not a wish-granting factory."
"As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once."
Rekommenderas till:
Er som gillar en lättsmält men väldigt sorglig kärlekshistoria, och som är beredda att beröras!
Rekommenderas inte till:
I den här boken finns varken ett lyckligt slut eller fantasy, så om det är vad du söker så bör du leta någon annanstans!
Hemligheternas rike av Kristin Cashore
Publicerat den
i Kärlek
Titel: De utvalda 3: Hemligheternas rike
Författare: Kristin Cashore
Genre: Fantasy, Kärlek, Humor
Sidor: 622
Språk: Svenska (Orginal på engelska)
Utgiven: 2013
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥
Handling:
Åren har passerat sedan Kung Leck dog och Bitterblue är drottning i Monsea. Men landet är fortfarande plågat av minnet av Leck och Bitterblue, som gör sitt yttersta för att hela riket, vet fortfarande inte vad hennes far gjorde mot sina offer nere i källaren och vad som hände med alla de människor som försvann. Så hon börjar ge sig ut i staden på nätterna för att ta reda på sanningen, och träffar två unga tjuvar som lär henne mer om hennes egna stad och hennes förflutna. Men när de närmar sig sanningen, steg för steg, så inser de att ingenting är gratis - och Bitterblue måste bestämma hur högt pris hon är beredd att betala.
Jag har alltid gillat den här serien, och den här boken är ingen besvikelse! Jag ska vara ärlig och säga att de andra ligger mig ännu varmare om hjärtat, men jag gillar helt klart den här boken. Jag älskar världen den utspelar sig i, karaktärerna som lever där och hela handlingen är helt enkelt bra. Den är väldigt lång, men det är flera vändningar i boken som gör att spänningen ändå hålls uppe. Tummen upp, Kristin Cashore!
Katsa och Po, de har en självklar plats i mitt hjärta sedan "Tankeläsaren", och även Flamma och Brigan från "Monstrets dotter" har etsat sig fast. Nu har även Bitterblue, som jag tyckte om redan i första boken, kavlat sig in och i mitt hjärta får hon stanna, tillsammans med både Saf och Teddy. Härliga karaktärer som får mig att skratta om och om igen.
SPOLERVARNING:
Jag tycker om Saf och Bitterblue, och jag gillar deras kärlekshistoria, men jag tycker inte om slutet på den. Samtidigt så är det dem de är, det är en del av Saf att lämna och en del av Bitterblue att stanna, och hade de inte gjort det så hade det inte varit naturligt. Jag hoppas bara på att i de får varandra i någon oskriven framtid i alla fall!
Minnesvärda citat:
"Det var något lustigt med Pos ansikte, hur noga han än var med att inte vända det mot henne. 'Se på mig', sa hon.
'Kan inte' svarade han näsvist. 'Jag är blind.'"
"'Då så', sa han. 'Nu har vi ställt samma fråga till varandra.'
'Det har vi inte alls.'
'Det har vi visst', sa Saf. 'Du bad mig att stanna, och jag bad dig att följa med mig.'"
Rekommenderas till:
Dig som gillar YA och fantasy, och som inte har något emot en tegelsten.
Rekommenderas inte till:
Kommer inte på något här, faktiskt, förutom att om du inte gillar långa historier så bör du hålla dig borta! ;)
Har ni läst den, vad tyckte ni? :)
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!
Författare: Kristin Cashore
Genre: Fantasy, Kärlek, Humor
Sidor: 622
Språk: Svenska (Orginal på engelska)
Utgiven: 2013
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥
Handling:
Åren har passerat sedan Kung Leck dog och Bitterblue är drottning i Monsea. Men landet är fortfarande plågat av minnet av Leck och Bitterblue, som gör sitt yttersta för att hela riket, vet fortfarande inte vad hennes far gjorde mot sina offer nere i källaren och vad som hände med alla de människor som försvann. Så hon börjar ge sig ut i staden på nätterna för att ta reda på sanningen, och träffar två unga tjuvar som lär henne mer om hennes egna stad och hennes förflutna. Men när de närmar sig sanningen, steg för steg, så inser de att ingenting är gratis - och Bitterblue måste bestämma hur högt pris hon är beredd att betala.
Jag har alltid gillat den här serien, och den här boken är ingen besvikelse! Jag ska vara ärlig och säga att de andra ligger mig ännu varmare om hjärtat, men jag gillar helt klart den här boken. Jag älskar världen den utspelar sig i, karaktärerna som lever där och hela handlingen är helt enkelt bra. Den är väldigt lång, men det är flera vändningar i boken som gör att spänningen ändå hålls uppe. Tummen upp, Kristin Cashore!
Katsa och Po, de har en självklar plats i mitt hjärta sedan "Tankeläsaren", och även Flamma och Brigan från "Monstrets dotter" har etsat sig fast. Nu har även Bitterblue, som jag tyckte om redan i första boken, kavlat sig in och i mitt hjärta får hon stanna, tillsammans med både Saf och Teddy. Härliga karaktärer som får mig att skratta om och om igen.
SPOLERVARNING:
Jag tycker om Saf och Bitterblue, och jag gillar deras kärlekshistoria, men jag tycker inte om slutet på den. Samtidigt så är det dem de är, det är en del av Saf att lämna och en del av Bitterblue att stanna, och hade de inte gjort det så hade det inte varit naturligt. Jag hoppas bara på att i de får varandra i någon oskriven framtid i alla fall!
Minnesvärda citat:
"Det var något lustigt med Pos ansikte, hur noga han än var med att inte vända det mot henne. 'Se på mig', sa hon.
'Kan inte' svarade han näsvist. 'Jag är blind.'"
"'Då så', sa han. 'Nu har vi ställt samma fråga till varandra.'
'Det har vi inte alls.'
'Det har vi visst', sa Saf. 'Du bad mig att stanna, och jag bad dig att följa med mig.'"
Rekommenderas till:
Dig som gillar YA och fantasy, och som inte har något emot en tegelsten.
Rekommenderas inte till:
Kommer inte på något här, faktiskt, förutom att om du inte gillar långa historier så bör du hålla dig borta! ;)
Har ni läst den, vad tyckte ni? :)
Divergent av Veronica Roth
Publicerat den
i Kärlek
Titel: "Divergent"
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!
Författare: Veronica Roth
Genre: Sience Fiction, Kärlek
Sidor: 363
Språk: Svenska (Orginal engelska)
Utgiven: 2012
Betyg: ♥ ♥ ♥
Handling:
Beatrice har fyllt sexton och dagen har kommit för henne att välja vilken av de fem falangerna i samhället hon vill tillhöra: De Ärliga, De Tappra, De Osjälviska, De Fridfulla eller De Lärda. Den falang hon väljer kommer hon att tillhöra resten av livet och för Beatrice är valet mer än bara ett val mellan falanger - det är ett val mellan hennes familj och den hon innerst inne är. Det val hon gör chockar alla och under några intensiva veckor döper hon om sig till Tris och tränas hårt för att bli en medlem av De tappra. Men allt står inte rätt till i samhället och när det nalkas till krig inser hon att hon har möjligheten att rädda de hon älskar. Men till vilket pris?
Samhället i "Divergent" är en spännande ny värld och de dagliga utmaningarna Tris ställs inför gör att spänningen hålls uppe genom hela boken. Språket är rappt och framåt och i början var det lite för snabbt tyckte jag, men när jag vande mig vid det uppskattade jag det istället, precis som det brukar vara. Jag tyckte om Tris berättarröst och henne som karaktär, men kände ändå ett visst avstånd till henne, som om jag aldrig riktigt blev en del av historien. Det blev bättre mot mitten men var ändå inte riktigt vad jag hade hoppats på - vilket var synd, för den här boken är annars väldigt bra.
Four är nog min favorit-karaktär i boken - det är när han är med som det blir extra bra, tycker jag. Det har nog med hans personlighet att göra, hur mystisk och stängd han är - full av hemligheter. Kärleken mellan Tris och Four är nog det jag gillar allra mest med den här boken, och trots att det dröjde ett tag innan de erkände den så hoppas jag på mer av den i nästa bok - som jag givetvis kommer att läsa!
Det mesta jag vill säga om Divergent kan jag inte säga utan att spoila för de som inte läst den! :/ Jag tyckte om den här boken, men inte riktigt lika mycket som jag trott att jag skulle göra. Det kan även ha att göra med att jag läste den under en period när jag hade mycket annat i huvudet, och inte riktigt kunde hänge mig totalt åt läsningen. Men definitivt läsvärd! Jag längtar till nästa bok :)
Minnesvärda citat:
"'De flesta killar skulle gilla att vara instängda i ett trångt rum med en tjej', säger jag och himlar med ögonen. 'Inte människor med klaustrofobi, Tris!'"
"Jag ser Tobias i ögonen. 'Jag tänker inte ligga med dig i en hallucination, okej?' säger jag stadigt."
