Rubinröd av Kerstin Gier
Publicerat den
i Fantasy
Ingen har kommenterat än bli den första!
Titel: Rubinröd (Ädelstenstrilogin #1)
Författare: Kerstin Gier
Genre: YA, Kärlek, Fantasy
Sidor: 364
Språk: Svenska (Orginal på Tyska)
Betyg: ♥ ♥ ♥
Gwendolyn Shepherd lever med sin stora och speciella familj i London. I väntan på att hennes malliga kusin ska göra sin första tidsresa, fördriver Gwen tiden med att plugga och hänga med sin bästa kompis efter skolan. Ända tills den dag hon plötsligt befinner sig i det viktorianska London i slutet av 1800-talet!
Gwendolyn finner sig snart indragen i hemliga planer och mystiska intriger som ett uråldrigt ordenssällskap under ledning av 1700-talsgreven av Saint Germain planerar. Tillråga på allt så utses den några år äldre Gideon, snygg men värsta stroppen, till hennes ledsagare för att hjälpa henne med de första tidsresorna.
Den här är en sådan serie som man har sett många recenssioner på, men jag hade egentligen inga större planer på att läsa den, trots att den verkar vara väldigt omtyckt. Jag hade väl ingen riktig uppfattning om vad den faktiskt handlade om. Men så såg jag den i bokhandeln, med det där snygga omslaget och beslutade i ett spontant bokjakts-ögonblick att köpa med den hem ändå.
Och jag gillade den! Den är skön att läsa, för att den har en sådan lättsam ton rakt igenom. Gwendolyn tar allt med ro, och från början störde jag mig lite på henne - det var så mycket utropstecken och överdrivna jämförelser överallt. Men efter ett tag så vande jag mig och just det kom att bli det jag uppskattade med den här boken. Gwen är knappast den mest mogna sextonåringen som jag har stött på inom litteraturen, men hon hade sin charm och jag skrattade högt flera gånger, åt saker som sades och som hände.
Jag gillade konceptet med tidsresorna. Jag vet att det är ett vanligt ämne inom YA men jag har ändå inte läst så många böcker med tidsresor i. Jag som älskar historia tyckte att det var väldigt spännande att få små smygtittar av flydda tider, särskilt 1700-talet och 1800-talet som jag har en speciell kärlek till. Jag uppskattade även att Gier verkligen har tagt hänsyn till samtida händelser och tagit med dem i sin berättelse - det var roligt att läsa om tex. hur Newton och de andra vetenskapsmännen, som man ju känner till sedan innan, var inblandade i allt det här!
Jag ser fram emot att plocka upp nästa bok. Boken var lättsam, mysig och på sina ställen väldigt rolig, men det känns såhär efteråt som att den mest egentligen lade förutsättningarna som krävs för att nästa bok ska kunna bli riktigt bra. Jag hoppas att jag har rätt - i vilket fall som helst så lär jag plocka upp fortsättningen snart. Och om du inte har plockat upp den här ännu, så är det på tiden! ;)
Reaktioner:
Gud så kort boken var! Inte sidomässigt, men vad gäller själva historien så kändes det inte som att det egentligen hann hända så mycket innan boken var slut :o
Jag älskar hur Gwendolyn och Leslie jämt refererar till olika filmer när de funderar över hur saker och ting ligger till. Helt klart en bra informationskälla, haha!
Citat:
"Om det här var en film skulle boven visa sig vara den man minst anade. Men eftersom att det här inte är någon film skulle jag gissa på gubben som försökte strypa dig."
- Leslie
Andra delar i serien:
1. Rubinröd
2. Safirblå
3. Smaragdgrön
Slated av Teri Terry
Publicerat den
i Dystopier
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!
Titel: Slated
Författare: Teri Terry
Genre: Dystopi, Sience Fiction
Sidor: 448
Språk: Engelska
Betyg: ♥ ♥
Kyla’s memory has been erased,
her personality wiped blank,
her memories lost for ever.
She’s been Slated.
The government claims she was a terrorist and that they are giving her a second chance - as long as she plays by their rules. But echoes of the past whisper in Kyla’s mind. Someone is lying to her, and nothing is as it seems. Who can she trust in her search for the truth?
her personality wiped blank,
her memories lost for ever.
She’s been Slated.
The government claims she was a terrorist and that they are giving her a second chance - as long as she plays by their rules. But echoes of the past whisper in Kyla’s mind. Someone is lying to her, and nothing is as it seems. Who can she trust in her search for the truth?
Slated var väl egentligen något av en chansning - jag hade inte hört så mycket om den men när jag såg den i hyllan lånade jag hem den från biblan ändå. Men tyvärr var detta inte en bok som föll mig i smaken.
Boken är på engelska, och det har jag egentligen inget emot. Jag tycker ju om att läsa på engelska. Men språket i den här boken var helt enkelt svårt för mig - det var snabbt, och jag vet inte riktigt, det kändes som en sådan där bok med lite slang där författaren inte lagt så mycket tid på själva språket vilket gjorde det svårt för mig att hänga med. Därmed hade jag svårt att överhuvudtaget komma in i den.
Men karaktärerna tilltalade mig inte riktigt heller. Jag hade inget emot dem men de fångade mig inte riktigt och ibland tycke jag att de gjorde konstiga, dumma val. Jag kände inte heller att jag fick något riktigt grepp om Kyla, men jag tror att hon förmodligen växer i seien eftersom att hon verkar ha ett väldigt intressant förflutet. Jag gillade Ben, men jag tyckte att han var lite dumdristig mot slutet av boken. Men egentligen så var jag inte jätteberörd av karaktärerna och därför inte heller av boken.
Jag älskar själva tanken med att bli slated, själva grejen att minnerna har tagits bort för att man ska få en andra chans. Och vissa delar av boken var riktigt bra också, men på det stora hela så kände jag att den här boken hade så mycket potenial men inte uppfyllde förväntningarna. Vi får se om jag plockar upp nästa del.
Tankar och Funderingar:
Kyla ska väl vara ungefär som en bebis här egentligen? Hon är lika smart som alla andra >.<
Minnesvärda citat:
"Simple is hard enough. Who needs complicated?"
"It is one thing to ask questions; what do you do with the answers?"
Insurgent av Veronica Roth
Publicerat den
i Dystopier
Tris initiationsdag borde ha varit en dag fylld av firande och segeryra tillsammans med hennes valda falang. I stället slutade dagen i outsägliga fasor. Nu rasar krig, och konflikterna mellan falangerna och deras ideologier växer. Och i krigstider måste man välja sida, hemligheter kommer i ljuset, och de val som måste göras blir ännu större och mer oåterkalleliga.
Tris har förändrats, dels genom sin beslut, men också av på grund av nya upptäckter och skiftande relationer. Nu måste hon omfamna sin divergens fullt ut, oavsett vilka risker det innebär.
Ingen har kommenterat än bli den första!
Titel: Insurgent
Författare: Veronica Roth
Genre: Dystopi, Kärlek, Spänning
Sidor: 382
Språk: Svenska (Orginal på engelska)
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥
Ett enda val kan förändra dig eller förgöra dig. Men varje val har konsekvenser, och när oroligheter väller upp i falangerna omkring henne måste Tris Prior fortsätta att försöka rädda dem hon älskar - och sig själv - samtidigt som hon brottas med svåra frågor om sorg och förlåtelse, identitet och lojalitet, politik och kärlek.
Tris initiationsdag borde ha varit en dag fylld av firande och segeryra tillsammans med hennes valda falang. I stället slutade dagen i outsägliga fasor. Nu rasar krig, och konflikterna mellan falangerna och deras ideologier växer. Och i krigstider måste man välja sida, hemligheter kommer i ljuset, och de val som måste göras blir ännu större och mer oåterkalleliga.
Tris har förändrats, dels genom sin beslut, men också av på grund av nya upptäckter och skiftande relationer. Nu måste hon omfamna sin divergens fullt ut, oavsett vilka risker det innebär.
Insurgent, uppföljaren till Divergent är en grym uppföljare - helt klart i klass med den första boken i serien, och jag måste säga att jag är lite förvånad. Även om jag tyckte att Divergent var bra, vilket jag gjorde, så lämnade den för stunden inget betydande avtryck på mig. I efterhand har historien växt, men Insurgent fångade mitt intresse redan från början och behöll det till slutet. Och jag gillade det, mycket.
Det har gått några veckor sedan slutet på Divergent utspelade sig, men skillnaden i samhället är stor - även Tris är annorlunda. Hon har växt upp, snabbt, på gott och ont. I Insurgent känns hon aningen råare, kallare och framför allt mer vårdslös. Det har definitivt en koppling till allt hon har förlorat, och fastän det kanske låter som om hon blivit en sämre karaktär så tycker jag fortfarande om henne väldigt mycket. Hon gör vad hon måste och hon tvekar inte, och man förstår varför hon har förändrats. Men att hon har förlorat så pass mycket gör det hon har kvar att förlora ännu mer värdefullt, och hon bryr sig fortfarande om människorna i sin närhet. Jag kände själv att jag kom Tris närmare i den här boken.
Tris relation till Tobias eller Four, har också förändrats. Insurgent är fullspäckad med snabba vändningar och deras tillit och kärlek till varandra ställs på prov flera gånger. Men jag gillade utveklingen och mot slutet kände jag ändå att allt de gick igenom under bokens gång var värt det för att komma dit de kom. De gör båda tvivelaktiga val ett antal gånger under boken men det gör dem mänskliga och jag störde inte mig mer än det var meningen att det skulle.
Jag ska inte avslöja mer nu, men vill definitivt uppmana er alla som inte läst Insurgent att göra det - det är en läsvärd bok som jag själv uppskattade mycket. Har du inte läst Divergent så är det deifinitivt på tiden! Min recension på Divergent hittar du här, men jag vill poängtera att boken har växt i mina ögon sedan dess :)
Tankar och Funderingar:
Boken slutade i en stor cliffhanger. Hur ska jag kunna vänta ett helt år på nästa bok? :O
Minnesvärda citat:
"De ärliga lovprisar sanningen men de säger ingenting om vad den kostar." - Tris
"'Du har fel', säger jag. 'Vi är kanske dåliga människor båda två, men det finns en avgörande skillnad mellan oss. Jag är inte nöjd med att vara sådan.'" - Tris till Peter
Delirium av Lauren Oliver
Publicerat den
i Dystopier
Ingen har kommenterat än bli den första!
Titel: Delirium
Författare: Lauren Oliver
Genre: Kärlek, Dystopi
Sidor: 466
Språk: Svenska (Original på engelska)
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥
Från baksidan
Kärlek är en sjukdom. I hela mitt liv har jag längtat efter att få genomgå behandlingen. Om exakt nittiofem dagar är det min tur. Då kommer de att bota sjukdomen jag bär inom mig. Snart kommer jag att vara trygg för alltid. Snart kommer jag att bli lycklig. Det är vad de alltid har sagt.
Kärlek är ett brott. Jag har alltid trott dem. Tills nu. Nu har allting förändrats.
Regeringen kontrollerar allt. Vem kan man lita på i ett samhälle byggt på rädsla? Hur lär man sig att älska när kärlek bestraffas med döden?
Skulle du ge upp eller kämpa emot?
Delirium är en av de böcker som alla verkar ha läst och som lyfts till skyarna i princip överallt. Själv var jag sen med att hoppa på tåget men nu sitter jag här och har själv läst den. Det är som ni alla väl vet alltid lite läskigt att läsa en bok som man har höga förhoppningar på, eftersom att det är så lätt hänt att man blir besviken. Men så var inte fallet den här gången - tvärtom så älskar jag den.
Det finns så mycket att hämta från den här boken. Så mycket tankar och känslor och det är ovanligt tycker jag, att läsa en bok som man kan fundera så mycket över. Men det kan man med Delirium, och det älskar jag. Karaktärerna är fullkomligt underbara och Oliver har verkligen lyckats beskriva allt som de känner och tänker och tycker på ett verklighetstroget men samtidigt väldigt vackert sätt - hela historien har ett skimmer över sig som man inte råkar på varje dag.
Tempot tyckte jag till en början var lite segt men snart kom det igång, och då älskade jag varje sida - det var lugnt men inte ointressant för det, utan detaljerna och språket kombinerat blev jättebra. Och Oliver har verkligen ett vackert språk, precis som jag har hört sägas. Små saker här och där som sticker ut, och gör det till en historia utöver det vanliga. Och oj vad jag grät i slutet! Jag vill absolut rekommendera den till sig som inte har läst den, fast de flesta har ju redan gjort det såklart! :) och jag ser verkligen fram emot att läsa uppföljarna och hoppas att de är lika bra som första delen i serien.
Tankar och Funderingar: Innehåller spoilers!
Alex får inte dö!!! Han kan väl inte vara död, eller? :O
Det är ju hemskt att människor ser på kärlek som en sjukdom! Och att man tvångsbehandlar alla så att de inte kan känna kärlek. Hemskt!
Citat:
Man kan inte vara riktigt lycklig om man inte är olycklig ibland. Det vet du väl? - Hana
Kärleken, det mest livsfarliga av allt livsfarligt: Den dödar både när man har den och när man saknar den. - Lena
Nemesis av Josephine Angelini
Publicerat den
i Fantasy
Ingen har kommenterat än bli den första!
Titel: Nemesis (Starcrossed 3)
Författare: Josephine Angelini
Genre: Fantasy, Kärlek
Sidor: 434
Språk: Svenska (original på engelska)
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Från baksidan... Innehåller spoilers!
Den sista striden närmar sig. Världens öde vilar i Helenas händer.
Helenas tidigare misstag har släppt lös gudarna från deras fångenskap på Olympen. De är hämndlystna och blodtörstiga och Helena måste hitta ett sätt att stoppa dem innan ett förödande krig bryter ut. För att ha en chans att utmana det som står skrivet i stjärnorna måste hon väcka oerhörda krafter inom sig.
Men den mytomspunna tyrannen - förgöraren som är mäktigare än alla andra gudar tillsammans - kan finnas bland Helenas närmaste och hon vet inte längre vem hon kan lita på. I takt med att den sista striden närmar sig avslöjas alla hemligheter, och snart tvingas Helena att fatta ett fruktansvärt beslut...
Innehåller Spoilers!
Vad ska man säga? Sista delen i trilogin var helt klart efterlängtad från mitt håll och nu har jag vänt sista bladet i serien. En serie som jag personligen håller nära hjärtat och därför har svårt att säga något ont om överhuvudtaget. Fast när jag tänker efter så finns det inte så mycket dåligt att säga.
Det var inte den bästa boken i serien, men det var trots det en väldigt bra bok. Jag känner en konstig form av hatkärlek till slutet - jag både gillar det och tycker att det var ett dåligt slut. Någonstans så känner jag väl att efter allt som de tvingats igenom, så förtjänade de att få det bästa slutet de kunde få, och även om Helena och Lucas fick varandra så var det väl inte så bra att han ska ta Hades plats sen? Tycker inte jag i alla fall. Men jag vet ju att det ska vara realistiskt också, och fullkomligt lyckliga slut är väl inte det. Vilket helt klart suger (jag älskar lyckliga slut).
Spänningen hölls igång rakt igenom boken och jag kunde knappt lägga den ifrån mig. Det tog mig knappt ett dygn att ta mig igenom den och det kändes bra, eftersom att jag haft något av en lässvacka. Två saker som jag tycker om med Starcrossed-serien är dels att alla har sin del i historien och att det inte bara är Lucas och Helena som har kärlek, tvingas fatta beslut och så vidare - alla gör/har det. Det andra är kopplingen till grekisk mytologi och Trojanska kriget, och båda dessa var extra tydliga i den här sista boken. Jag kan varmt rekommendera Starcrossed- serien - om du inte har läs den så ska du absolut ge den en chans! Nu hoppas jag att Angelini snart kommer med nya karaktärer och nya äventyr att smaska i sig ;)
Tankar och Funderingar:
Är inte namnet Everyland ett dåligt namn? Nej, något maffigt hade varit bättre. Ett riktigt namn! Hades, Olympen, Atlantis, ni fattar. Men Everyland? Nah, lite lamt om jag får säga min mening.
Citat:
Ödesgudinnorna talar i gåtor därför att de inte vet ett skit om vad de pratar om. Om de visste det skulle de väl vara lite tydligare och säga 'Orion är Tyrannen och han vill äta era hjärnor till frukost' eller något liknande."
- Orion
Farlig förmåga av Jessica Spotswood
Publicerat den
i Häxor, Trollkarlar och Magi
Titel: Farlig förmåga
Ingen har kommenterat än bli den första!
Författare: Jessica Spotswood
Genre: Fantasy
Sidor: 336
Språk: Svenska (Orginal på engelska)
Utgiven: 2013
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥
Sedan systrarna Cahills mor dog för tre år sedan har den äldsta systern Cate tagit på sig rollen att skydda sina systrar. De lever i en farlig tid, och som naturliga häxor måste de dölja vad de är till varje pris från Brödraskapet, som vill utrota häxorna. Men tiden börjar rinna ut för Cate - snart måste hon bestämma vad hon ska göra med sitt liv, ett val som är allt annat än självklart. Hur ska hon kunna skydda sina systrar om hon gifter sig, eller går med i systraskapet? Så får Cate ett brev, från en gammal vän till sin mor, och sakta börjar Cate förstå att hon och hennes systrar svävar i mycket större fara än hon någonsin kunna tänka sig.
Den främsta anledningen till att jag drogs till den här boken från början var dess omslag, som jag vill påpeka är ursnyggt! Sedan såg jag att boken hyllades på flera bokbloggar och när jag såg den i bokhandeln så hade jag inget annat val än att köpa den. Något jag inte ångrar!
Först och främst, karaktärerna. De är riktigt bra, genomtänkta och levande, och jag älskar alla tre systrarna för deras olikheter. De begår misstag, bråkar och samtidigt älskar de varandra. Syskonrelationen är väldigt intressant och realistisk, och ett av de bästa elementen i boken tycker jag. Och trots att jag läser och förbannar dem när de gör dumma saker, så kan jag sätta mig in i och förstå varför de gör det - vissa händelser var helt enkelt oundvikliga, även om man önskar att de handlat annorlunda. Om de hade handlat annorlunda så hade det inte varit dem, om ni förstår vad jag menar? :P
Sedan har vi magin. Jag älskar magin i boken och jag är säker på att den kommer att vara ännu mer intressant i nästa bok. Och jag längtar tills vi får reda på [vem som är häxan i profetian, eftersom att alla tre kan utöva sinnesmagi] och hoppas på att uppföljaren kan föra oss närmare sanningen! Den här boken har stor potential att bli en superbra serie. Så varför ingen femma? Sanningen att säga så tycker jag verkligen om den, men vill ändå spara på femman. Trots att jag inte riktigt kan sätta fingret på varför. ^.^
Tankar och funderingar:
Stackars [Finn! Ger upp allt och sen blir han ändå ensam! Fast jag kan ju inte klandra Cate heller, jag bara hoppas att saker och ting löser sig längre fram i serien för dem båda]
Varför satte sig inte bara Cate med Maura och berättade allt från hennes perspektiv, sa att hon var tvungen att stanna och höra på allting även om hon blev arg, så att Maura fattade varför Cate gjorde som hon gjorde?
Minnesvärda citat:
"En del av att vara stark är att veta när det är dags att be om hjälp. När man ska dela saker med andra istället för att hålla dem inom sig." - Marianne Belastra
"Hon vill imponera på henne till varje pris. Men det är väl inte så konstigt. Jag är fars favorit. Du var mors." Tess säger detta med lugnt konstaterande röst. "Hon vill ha någon som bara är hennes." - Tess
Hemligheternas rike av Kristin Cashore
Publicerat den
i Kärlek
Titel: De utvalda 3: Hemligheternas rike
Författare: Kristin Cashore
Genre: Fantasy, Kärlek, Humor
Sidor: 622
Språk: Svenska (Orginal på engelska)
Utgiven: 2013
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥
Handling:
Åren har passerat sedan Kung Leck dog och Bitterblue är drottning i Monsea. Men landet är fortfarande plågat av minnet av Leck och Bitterblue, som gör sitt yttersta för att hela riket, vet fortfarande inte vad hennes far gjorde mot sina offer nere i källaren och vad som hände med alla de människor som försvann. Så hon börjar ge sig ut i staden på nätterna för att ta reda på sanningen, och träffar två unga tjuvar som lär henne mer om hennes egna stad och hennes förflutna. Men när de närmar sig sanningen, steg för steg, så inser de att ingenting är gratis - och Bitterblue måste bestämma hur högt pris hon är beredd att betala.
Jag har alltid gillat den här serien, och den här boken är ingen besvikelse! Jag ska vara ärlig och säga att de andra ligger mig ännu varmare om hjärtat, men jag gillar helt klart den här boken. Jag älskar världen den utspelar sig i, karaktärerna som lever där och hela handlingen är helt enkelt bra. Den är väldigt lång, men det är flera vändningar i boken som gör att spänningen ändå hålls uppe. Tummen upp, Kristin Cashore!
Katsa och Po, de har en självklar plats i mitt hjärta sedan "Tankeläsaren", och även Flamma och Brigan från "Monstrets dotter" har etsat sig fast. Nu har även Bitterblue, som jag tyckte om redan i första boken, kavlat sig in och i mitt hjärta får hon stanna, tillsammans med både Saf och Teddy. Härliga karaktärer som får mig att skratta om och om igen.
SPOLERVARNING:
Jag tycker om Saf och Bitterblue, och jag gillar deras kärlekshistoria, men jag tycker inte om slutet på den. Samtidigt så är det dem de är, det är en del av Saf att lämna och en del av Bitterblue att stanna, och hade de inte gjort det så hade det inte varit naturligt. Jag hoppas bara på att i de får varandra i någon oskriven framtid i alla fall!
Minnesvärda citat:
"Det var något lustigt med Pos ansikte, hur noga han än var med att inte vända det mot henne. 'Se på mig', sa hon.
'Kan inte' svarade han näsvist. 'Jag är blind.'"
"'Då så', sa han. 'Nu har vi ställt samma fråga till varandra.'
'Det har vi inte alls.'
'Det har vi visst', sa Saf. 'Du bad mig att stanna, och jag bad dig att följa med mig.'"
Rekommenderas till:
Dig som gillar YA och fantasy, och som inte har något emot en tegelsten.
Rekommenderas inte till:
Kommer inte på något här, faktiskt, förutom att om du inte gillar långa historier så bör du hålla dig borta! ;)
Har ni läst den, vad tyckte ni? :)
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!
Författare: Kristin Cashore
Genre: Fantasy, Kärlek, Humor
Sidor: 622
Språk: Svenska (Orginal på engelska)
Utgiven: 2013
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥
Handling:
Åren har passerat sedan Kung Leck dog och Bitterblue är drottning i Monsea. Men landet är fortfarande plågat av minnet av Leck och Bitterblue, som gör sitt yttersta för att hela riket, vet fortfarande inte vad hennes far gjorde mot sina offer nere i källaren och vad som hände med alla de människor som försvann. Så hon börjar ge sig ut i staden på nätterna för att ta reda på sanningen, och träffar två unga tjuvar som lär henne mer om hennes egna stad och hennes förflutna. Men när de närmar sig sanningen, steg för steg, så inser de att ingenting är gratis - och Bitterblue måste bestämma hur högt pris hon är beredd att betala.
Jag har alltid gillat den här serien, och den här boken är ingen besvikelse! Jag ska vara ärlig och säga att de andra ligger mig ännu varmare om hjärtat, men jag gillar helt klart den här boken. Jag älskar världen den utspelar sig i, karaktärerna som lever där och hela handlingen är helt enkelt bra. Den är väldigt lång, men det är flera vändningar i boken som gör att spänningen ändå hålls uppe. Tummen upp, Kristin Cashore!
Katsa och Po, de har en självklar plats i mitt hjärta sedan "Tankeläsaren", och även Flamma och Brigan från "Monstrets dotter" har etsat sig fast. Nu har även Bitterblue, som jag tyckte om redan i första boken, kavlat sig in och i mitt hjärta får hon stanna, tillsammans med både Saf och Teddy. Härliga karaktärer som får mig att skratta om och om igen.
SPOLERVARNING:
Jag tycker om Saf och Bitterblue, och jag gillar deras kärlekshistoria, men jag tycker inte om slutet på den. Samtidigt så är det dem de är, det är en del av Saf att lämna och en del av Bitterblue att stanna, och hade de inte gjort det så hade det inte varit naturligt. Jag hoppas bara på att i de får varandra i någon oskriven framtid i alla fall!
Minnesvärda citat:
"Det var något lustigt med Pos ansikte, hur noga han än var med att inte vända det mot henne. 'Se på mig', sa hon.
'Kan inte' svarade han näsvist. 'Jag är blind.'"
"'Då så', sa han. 'Nu har vi ställt samma fråga till varandra.'
'Det har vi inte alls.'
'Det har vi visst', sa Saf. 'Du bad mig att stanna, och jag bad dig att följa med mig.'"
Rekommenderas till:
Dig som gillar YA och fantasy, och som inte har något emot en tegelsten.
Rekommenderas inte till:
Kommer inte på något här, faktiskt, förutom att om du inte gillar långa historier så bör du hålla dig borta! ;)
Har ni läst den, vad tyckte ni? :)
Divergent av Veronica Roth
Publicerat den
i Kärlek
Titel: "Divergent"
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!
Författare: Veronica Roth
Genre: Sience Fiction, Kärlek
Sidor: 363
Språk: Svenska (Orginal engelska)
Utgiven: 2012
Betyg: ♥ ♥ ♥
Handling:
Beatrice har fyllt sexton och dagen har kommit för henne att välja vilken av de fem falangerna i samhället hon vill tillhöra: De Ärliga, De Tappra, De Osjälviska, De Fridfulla eller De Lärda. Den falang hon väljer kommer hon att tillhöra resten av livet och för Beatrice är valet mer än bara ett val mellan falanger - det är ett val mellan hennes familj och den hon innerst inne är. Det val hon gör chockar alla och under några intensiva veckor döper hon om sig till Tris och tränas hårt för att bli en medlem av De tappra. Men allt står inte rätt till i samhället och när det nalkas till krig inser hon att hon har möjligheten att rädda de hon älskar. Men till vilket pris?
Samhället i "Divergent" är en spännande ny värld och de dagliga utmaningarna Tris ställs inför gör att spänningen hålls uppe genom hela boken. Språket är rappt och framåt och i början var det lite för snabbt tyckte jag, men när jag vande mig vid det uppskattade jag det istället, precis som det brukar vara. Jag tyckte om Tris berättarröst och henne som karaktär, men kände ändå ett visst avstånd till henne, som om jag aldrig riktigt blev en del av historien. Det blev bättre mot mitten men var ändå inte riktigt vad jag hade hoppats på - vilket var synd, för den här boken är annars väldigt bra.
Four är nog min favorit-karaktär i boken - det är när han är med som det blir extra bra, tycker jag. Det har nog med hans personlighet att göra, hur mystisk och stängd han är - full av hemligheter. Kärleken mellan Tris och Four är nog det jag gillar allra mest med den här boken, och trots att det dröjde ett tag innan de erkände den så hoppas jag på mer av den i nästa bok - som jag givetvis kommer att läsa!
Det mesta jag vill säga om Divergent kan jag inte säga utan att spoila för de som inte läst den! :/ Jag tyckte om den här boken, men inte riktigt lika mycket som jag trott att jag skulle göra. Det kan även ha att göra med att jag läste den under en period när jag hade mycket annat i huvudet, och inte riktigt kunde hänge mig totalt åt läsningen. Men definitivt läsvärd! Jag längtar till nästa bok :)
Minnesvärda citat:
"'De flesta killar skulle gilla att vara instängda i ett trångt rum med en tjej', säger jag och himlar med ögonen. 'Inte människor med klaustrofobi, Tris!'"
"Jag ser Tobias i ögonen. 'Jag tänker inte ligga med dig i en hallucination, okej?' säger jag stadigt."
