Recenssioner påväg!
City of Bones av Cassandra Clare
Publicerat den
i Fantasy
Ingen har kommenterat än bli den första!
Titel: City of Bones
Författare Cassandra Clare
Genre: Urban Fantasy, kärlek
Sidor: 485
Språk: Engelska
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥
When fifteen-year-old Clary Fray heads out to the Pandemonium Club in New York City, she hardly expects to witness a murder -- much less a murder committed by three teenagers covered with strange tattoos and brandishing bizarre weapons. Then the body disappears into thin air. It's hard to call the police when the murderers are invisible to everyone else and when there is nothing -- not even a smear of blood -- to show that a boy has died. Or was he a boy?
This is Clary's first meeting with the Shadowhunters, warriors dedicated to ridding the earth of demons. It's also her first encounter with Jace, a Shadowhunter who looks a little like an angel and acts a lot like a jerk. Within twenty-four hours Clary is pulled into Jace's world with a vengeance, when her mother disappears and Clary herself is attacked by a demon. But why would demons be interested in ordinary mundanes like Clary and her mother? And how did Clary suddenly get the Sight? The Shadowhunters would like to know. . . .
This is Clary's first meeting with the Shadowhunters, warriors dedicated to ridding the earth of demons. It's also her first encounter with Jace, a Shadowhunter who looks a little like an angel and acts a lot like a jerk. Within twenty-four hours Clary is pulled into Jace's world with a vengeance, when her mother disappears and Clary herself is attacked by a demon. But why would demons be interested in ordinary mundanes like Clary and her mother? And how did Clary suddenly get the Sight? The Shadowhunters would like to know. . . .
Den här boken såg jag för första gången för flera år sedan i bokhandeln, och sedan har jag sett den många gånger efter det. Jag har också hört mycket om den och nu hade jag hört av så många att den var bra att det helt klart var dags att plocka upp den. Vilket jag nu har gjort, och absolut inte ångrar.
Världen som författaren har byggt upp är härlig att befinna sig i, och jag gillar den verkligen. Precis som jag gillar karaktärerna, och själva handlingen i sig. Det finns inte så mycket mer än så att säga - jag gillar det helt enkelt. Tempot hölls igång och jag kände aldrig att jag ville lägga ner boken, snarare tvärt om. Dessutom så tycker jag att det är bra att författaren inte är rädd för att förstöra för karaktärerna, eller hur man ska uttrycka sig. SPOILER! Jag syftar här på Jace och Clary, som visar sig vara syskon. Inte halvsyskon, eller att man tror att de är syskon, utan tvättäkta helsyskon - det gör boken annorlunda och mer spännande! Fastän det gjorde mig lite halvförbannad först, haha :)
Jag tycker om de allra flesta karaktärerna, men framför allt Jace som är stans charmör nr 1 - han är så lätt att tycka om, och jag älskar att han är lite halvkaxig ;) Men som tidigare nämnt så gillar jag alla karaktärerna - den enda jag hade lite svårt för var Alec, men även han accepterade jag mot slutet.
Det känns som om jag går runt i cirklar här - jag vet inte vad mer jag ska säga. Jag tyckte om den här boken väldigt mycket, och ser fram emot de andra delarna i serien. Och jag vill självklart rekommendera den till de av er som inte har läst den redan, fastän jag vet att de flesta har gjort det!
Tankar och Funderingar:
En underbar sak med den här världen är att vad som helst kan finnas i den - den har ju oändliga möjligheter.
Citat:
"If you were half as funny as you think you are, you'd be twice as funny as you are now." - Madame
"Where there is love, there is often also hate. They can exist side by side." - Hodge
Delirium av Lauren Oliver
Publicerat den
i Dystopier
Ingen har kommenterat än bli den första!
Titel: Delirium
Författare: Lauren Oliver
Genre: Kärlek, Dystopi
Sidor: 466
Språk: Svenska (Original på engelska)
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥
Från baksidan
Kärlek är en sjukdom. I hela mitt liv har jag längtat efter att få genomgå behandlingen. Om exakt nittiofem dagar är det min tur. Då kommer de att bota sjukdomen jag bär inom mig. Snart kommer jag att vara trygg för alltid. Snart kommer jag att bli lycklig. Det är vad de alltid har sagt.
Kärlek är ett brott. Jag har alltid trott dem. Tills nu. Nu har allting förändrats.
Regeringen kontrollerar allt. Vem kan man lita på i ett samhälle byggt på rädsla? Hur lär man sig att älska när kärlek bestraffas med döden?
Skulle du ge upp eller kämpa emot?
Delirium är en av de böcker som alla verkar ha läst och som lyfts till skyarna i princip överallt. Själv var jag sen med att hoppa på tåget men nu sitter jag här och har själv läst den. Det är som ni alla väl vet alltid lite läskigt att läsa en bok som man har höga förhoppningar på, eftersom att det är så lätt hänt att man blir besviken. Men så var inte fallet den här gången - tvärtom så älskar jag den.
Det finns så mycket att hämta från den här boken. Så mycket tankar och känslor och det är ovanligt tycker jag, att läsa en bok som man kan fundera så mycket över. Men det kan man med Delirium, och det älskar jag. Karaktärerna är fullkomligt underbara och Oliver har verkligen lyckats beskriva allt som de känner och tänker och tycker på ett verklighetstroget men samtidigt väldigt vackert sätt - hela historien har ett skimmer över sig som man inte råkar på varje dag.
Tempot tyckte jag till en början var lite segt men snart kom det igång, och då älskade jag varje sida - det var lugnt men inte ointressant för det, utan detaljerna och språket kombinerat blev jättebra. Och Oliver har verkligen ett vackert språk, precis som jag har hört sägas. Små saker här och där som sticker ut, och gör det till en historia utöver det vanliga. Och oj vad jag grät i slutet! Jag vill absolut rekommendera den till sig som inte har läst den, fast de flesta har ju redan gjort det såklart! :) och jag ser verkligen fram emot att läsa uppföljarna och hoppas att de är lika bra som första delen i serien.
Tankar och Funderingar: Innehåller spoilers!
Alex får inte dö!!! Han kan väl inte vara död, eller? :O
Det är ju hemskt att människor ser på kärlek som en sjukdom! Och att man tvångsbehandlar alla så att de inte kan känna kärlek. Hemskt!
Citat:
Man kan inte vara riktigt lycklig om man inte är olycklig ibland. Det vet du väl? - Hana
Kärleken, det mest livsfarliga av allt livsfarligt: Den dödar både när man har den och när man saknar den. - Lena
Nemesis av Josephine Angelini
Publicerat den
i Fantasy
Ingen har kommenterat än bli den första!
Titel: Nemesis (Starcrossed 3)
Författare: Josephine Angelini
Genre: Fantasy, Kärlek
Sidor: 434
Språk: Svenska (original på engelska)
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Från baksidan... Innehåller spoilers!
Den sista striden närmar sig. Världens öde vilar i Helenas händer.
Helenas tidigare misstag har släppt lös gudarna från deras fångenskap på Olympen. De är hämndlystna och blodtörstiga och Helena måste hitta ett sätt att stoppa dem innan ett förödande krig bryter ut. För att ha en chans att utmana det som står skrivet i stjärnorna måste hon väcka oerhörda krafter inom sig.
Men den mytomspunna tyrannen - förgöraren som är mäktigare än alla andra gudar tillsammans - kan finnas bland Helenas närmaste och hon vet inte längre vem hon kan lita på. I takt med att den sista striden närmar sig avslöjas alla hemligheter, och snart tvingas Helena att fatta ett fruktansvärt beslut...
Innehåller Spoilers!
Vad ska man säga? Sista delen i trilogin var helt klart efterlängtad från mitt håll och nu har jag vänt sista bladet i serien. En serie som jag personligen håller nära hjärtat och därför har svårt att säga något ont om överhuvudtaget. Fast när jag tänker efter så finns det inte så mycket dåligt att säga.
Det var inte den bästa boken i serien, men det var trots det en väldigt bra bok. Jag känner en konstig form av hatkärlek till slutet - jag både gillar det och tycker att det var ett dåligt slut. Någonstans så känner jag väl att efter allt som de tvingats igenom, så förtjänade de att få det bästa slutet de kunde få, och även om Helena och Lucas fick varandra så var det väl inte så bra att han ska ta Hades plats sen? Tycker inte jag i alla fall. Men jag vet ju att det ska vara realistiskt också, och fullkomligt lyckliga slut är väl inte det. Vilket helt klart suger (jag älskar lyckliga slut).
Spänningen hölls igång rakt igenom boken och jag kunde knappt lägga den ifrån mig. Det tog mig knappt ett dygn att ta mig igenom den och det kändes bra, eftersom att jag haft något av en lässvacka. Två saker som jag tycker om med Starcrossed-serien är dels att alla har sin del i historien och att det inte bara är Lucas och Helena som har kärlek, tvingas fatta beslut och så vidare - alla gör/har det. Det andra är kopplingen till grekisk mytologi och Trojanska kriget, och båda dessa var extra tydliga i den här sista boken. Jag kan varmt rekommendera Starcrossed- serien - om du inte har läs den så ska du absolut ge den en chans! Nu hoppas jag att Angelini snart kommer med nya karaktärer och nya äventyr att smaska i sig ;)
Tankar och Funderingar:
Är inte namnet Everyland ett dåligt namn? Nej, något maffigt hade varit bättre. Ett riktigt namn! Hades, Olympen, Atlantis, ni fattar. Men Everyland? Nah, lite lamt om jag får säga min mening.
Citat:
Ödesgudinnorna talar i gåtor därför att de inte vet ett skit om vad de pratar om. Om de visste det skulle de väl vara lite tydligare och säga 'Orion är Tyrannen och han vill äta era hjärnor till frukost' eller något liknande."
- Orion
