Författare: Hanna Harrington

Genre: Contemporary, Kärlek

Sidor: 304

Språk: Svenska (Orginal på engelska)

Betyg: ♥ ♥ ♥

 

 

 

 

Jag läste precis ut den här boken, för bara några sekunder sedan (jag åkte till bokhandeln i veckan och bytte boken mot en ny, utan feltryck ;)) och sitter fortfarande och samlar mina tankar om den. Vad jag känner sådär spontant är att jag tycker om den, den har bra karaktärer och ett bra budskap, men det är inte en bok jag skulle plocka upp en andra gång.

 

Den är lättsam och har ett rappt tempo som inte lämnar rum för så mycket beskrivningar eller längre förklaringar och tankar. Men det passar bra - Chelsea är sådan som person, och det känns som en trovärdig berättarröst. Men trots att det passar boken, så är det nog just den biten som håller boken på en trea i betyg - jag kom inte så pass nära karaktärerna att jag kan fullkomligt älska dem. Men det är en sådan typ av bok, som man älskar för stunden och sedan släpper ifrån sig utan några bestående avtryck. 

 

Det som skiljde den här boken lite åt ändå, var temat i boken, själva handlingen. Det är verkligen intressant att läsa om själva tysthetslöftet, hur hon hittar andra sätt att kommunicera och det satte igång en spiral av tankar om hur viktigt det är att tänka på vad man säger och även att man faktiskt är i kontroll av sitt eget liv och sin egen situation. Jag behövde den boosten just nu, så det är jag tacksam för!

 

Så den här boken kan jag med gott samvete rekommendera till er alla, om ni inte redan läst den. Det är inte den sortens bok som hamnar bland de topp tio bästa du någonsin läst, men den är ändå bra och har ett tänkvärt budskap. 

 

Funderingar:

Något som var lite roligt som jag såg nu, var att längst bak i boken så finns en "Tyst Läsarhandbok", där man hittar diskussionsfrågor, och frågor och svar om boken och tankarna bakom den med författaren själv. Kan tänka mig att många läser den här i skolan pga. temat! :)

 

Boken påminner mig om The DUFF, inte till själva handlingen men till språket och berättarrösten. Båda tar upp ett tungt ämne på ett lättsamt sätt med rappt tempo och lite humor!

 

Citat:

"Jag måste sluta uppföra mig som om jag inte har kontroll över någonting. Som att jag bara låter saker hända. Det här är mina val. På gott och ont."

- Chelsea

 

"Hat är... det är för enkelt, säger han. (...) Kärlek. Kärlek kräver mod"

- Noah

Författare: Maggie Stiefvater

Genre: Magi, Kärlek

Sidor: 416

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥

 

 

Jag vet inte hur hon gör det, men Maggie Stiefvater vet verkligen hur man ska skriva en vacker historia. Hon har ett vackert språk, men det jag är mest fascinerad av är hur hon genom att beskriva det alldagliga och simpla ge sina berättelser en underbar stämning av att vad som helst kan hända, som ett skimmer som vilar över hela historien. Det är officiellt - Maggie är min nya favoritförfattare. 

 

Nu var det i och för sig ett bra tag sedan jag läste den här boken, men jag ska försöka ge er en sanningsenlig recenssion ändå. Trots att jag verkligen gillade den, så har det inte blivit av att jag recenserat den. Men The Raven Boys är en bok i sann Stiefvater-anda. Jag älskar det! Karaktärerna är mysiga och intressanta, det är magi blandat med vardag, staden är helt underbar. Det är lite långsammare tempo än det var i Frost-serie-böckerna, men jag gillar den ändå skarpt. 

 

Jag gillar själva handlingen mycket, själva grejen att hon inte kan kyssa sitt livs kärlek, för då kommer han att dö. Det är så intressant och jag sitter hela tiden och försöker lista ut vem det är. Alla killarna är bra personer, och hon gillar ju alla på olika sätt. Ibland i böcker kan det vara jobbigt att inte förstå exakt vad som händer, men här känns det rätt, som om allt tar sin tid och jag känner mig säker på att man kommer att få reda på hur allt ligger till i rättan tid på rättan sätt. 

 

Nu vill jag bara ha nästa del i serien! Jag är glad att jag läste den här boken på engelska - det är faktiskt första gången jag läser Stiefvater i orginalspråk - så att jag slipper vänta på att förlagen ska översätta, vilket alltid tar en smärre evighet. Andra boken finns redan ute och jag är redo att sätta tänderna i den, så snart som jag köpt hem den. Jag rekommenderar den här boken till alla! Stämningen, karaktärerna, handlingen, allt sitter där det ska. Läs. Nu.

 

Funderingar: VARNING FÖR SPOILERS!

Jag tror att det är Gansey! Som är hennes äkta kärlek alltså. Adam i all ära, men jag håller på Gansey. Gansey, Gansey, Gansey! Fast jag vill inte att han ska dö :/

 

Jag älskar Blues familj (och hennes namn, aaah!) och all denna clairvoyance. Jag tycker att det är väldigt spännande att läsa om och jag ser fram emot mer av det i nästa bok. 

 

Citat:

- Blue & Adam

 

1. The Raven Boys

 

Författare: Susan Ee

Genre: Dystopi

Sidor: 326

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥

 

 

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja den här recenssionen... Så jag tänker börja med att säga att det var svårt att sätta betyg på boken, eftersom att det vägde mellan en 4 och en 5. Tillslut bestämde jag mig för att i bokvärlden så avrundar jag hellre neråt än uppåt i betyg, eftersom att det inte finns några gränser för hur fantastisk en bok kan vara. Vilket, förresten, den här boken var. 

 

Jag gillade den verkligen. Karaktärerna var levande och berättelsen stannade inte där det blev obehagligt utan fortsatte, och jag satt som klistrad, vände blad utan att ens tänka på det. Jag hade hört hur bra den här boken skulle vara, så det var ingen chock att den var det - men det betyder inte att den var som jag föreställt mig. 

 

Jag tycker om både Penryn och Raffe, och det jag tycker att Ee får till så bra är att det inte blir någon som direkt byter sida bara för att de lär känna den andra. De vet båda två att de står på olika sidor i ett krig, och vad de känner för varandra överskuggar inte det. Det är ofta här det blir insta-kärlek, men här är det inte något sånt utan trovärdigheten håller hela vägen. Men trots att de står på olika sidor i ett krig, så utvecklas deras relation till en av stark lojalitet, och jag längtar efter att läsa nästa bok!

 

Det som jag hade lite svårt för var hur brutal boken blev. Eller, brutal och brutal, men jag kan tycka att mot slutet var Ee kanske lite väl hård mot sina karaktärer (läs under Reaktioner). Ändå är det en av de saker som gör att boken blir så bra, att hon inte är rädd för att förstöra - de är i ett krig och ett krig är inte någonsin skonsamt. Så jag antar att det är bra egentligen, trots förlusten som jag som läsare också känner. Det är väl den som talar här. 

 

För att sammanfatta det hela så vill jag verkligen rekommendera den här godingen! Den har det mesta, och även om du är trött på dystopier så finns det en stor chans att den här boken kommer att fånga dig. Ge den en chans, för det är det minst den är värd!

 

 

Reaktioner: SPOILER ALERT!

Hur de gjorde om barn till monster var ju bara brutalt hemskt - efter allt Penryn gått igenom för att hitta sin syster och så hittar hon henne i det skicket? Det var bara elakt. Hoppas verkligen att det går att fixa :/

 

Samma sak gäller Raffes vingar - vad är grejen med att kämpa jättehårt för något och offra allt, bara för att sedan bli dragen vid näsan och förlora hoppet också? Det gjorde ju boken på ett sätt jättebra och spännande, men jag tyckte det var lite väl hårt kanske. 

 

Nästa bok, nu tack! :D

 

Citat:

"I've never thought about it before, but I'm proud to be human. We're ever so flawed. We're frail, confused, violent, and we struggle with so many issues. But all in all, I'm proud to be a Daughter of Man"

- Penryn

 

"Are you really an archangel?" I whisper.

He gives me a cocky grin. "Impressed?"

"No", I lie, "But I have some complaints I'd like to file about your personnel."

"Talk to middle management."

- Penryn & Raffe

 

1. Angelfall

2. World After

3. Untitled

4. Untitled

5. Untitled

Genre: Fantasy, Kärlek,

Sidor: 359

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ 

 

Andra boken i serien utläst, och vad tycker jag egentligen om den? Den första boken, The Iron King, var ju lite av en besvikelse för mig. Men jag hade ändå starka hopp för att jag skulle tycka mer om den här boken. Blev det så? Nja - min åsikt om den här serien förblir ungefär densamma. 

 

Ärligt talat så vet jag inte vad det är som gör att jag inte fullkomligt kan älska den här serien så som jag hade trott att jag skulle göra. Jag tror att det har med språket att göra, eller kanske snarare med hur historien är uppbyggd. Det mesta av fokuset hamnar på olika varelser och äventyret, och jag önskar att det var mer intriger mellan karaktärerna, att man kunde känna mer av den kärlek och de starka band som man vet ska finnas där. 

 

Så ja, jag är lite besviken av den här boken och även lite kritisk mot serien - det är inte en favorit. Delar fick jag skumma mig igenom för att orka med, och jag ville helst läsa ut boken för att jag visste att jag inte skulle läsa ut den om jag började på en ny innan den var färdig. Men det är trots detta ändå en bok som fick mig att skratta och som jag på något dubbelmoraliskt sätt hyser en viss kärlek för. Karaktärerna har sina stunder och särskilt Puck får mig att skratta lite odiskret för mig själv när jag sitter och läser på bussen. Så det drar upp betyget till åtminstone en trea. Jag vet dessutom att jag har en förmåga att vara lite för hård med betyg precis när jag läst ut en bok, och att jag med lite distans inser att den inte är så tokig ändå.

 

Reaktioner:

Hade velat se mer av Ash i boken...

 

Tycker fortfarande att det är obehagligt med att magin i världen håller på att dö! Usch, vill inte tänka på det. 

 

Citat:

1. The Iron King

2. The Iron Daughter

3. The Iron Queen

4. The Iron Knight

Författare: Sandra Brown

Genre: Deckare, Kärlek

Sidor: 467

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ 

 

Det var ett tag sedan nu som den här boken oväntat damp ner i brevlådan. När jag öppnade paketet så kom jag ihåg att jag hade gått med i utlottningen för ett exemplar av Low Pressure på Goodreads giveaways, men jag hade aldrig förväntat mig att vinna! Att jag gjorde det var hur som helst väldigt trevligt, och boken verkade väldigt spännande. Ändå har den stått oläst i hyllan i flera månader. Fram tills nu.

 

Främsta anledningen till det är nog att även om den verkade bra, så var det inte riktigt min genre. Det är ju en vuxenbok, och jag läser mest YA, men framför allt så är den mer åt deckar-hållet, vilket har en tendens att skrämma upp mig och min livliga fantasi. Hur som helst så är jag glad att jag plockade upp den här boken, för den överraskade mig och jag har egentligen inget dåligt att säga om den. 

 

Man får följa historien ur väldigt många synvinklar, men jag kände ändå att jag hängde med bra. Ibland blev jag lite förvirrad eftersom att karaktärerna hade ganska lika namn ibland, tex. Dale och Dent eller Rupe och Ray. Då kunde jag i början blanda ihop dem lite. Men eftersom att deras berättarröster och karaktärer är väldigt olika så lär man sig snabbt att skilja på dem. 

 

Takten är relativt rapp - det händer nya saker hela tiden, och eftersom att sanningen avmaskeras så blir det mer och mer spännande. Det är bra planterat och snygg plottning - själv hade jag ingen aning om vem mördaren var förrän jag läste det. Kanske är det för att jag är ovan att agera läsar-dektektiv, men jag har en känsla av att även en van deckarläsare skulle tycka att det var en bra upplagd deckare.

 

Det jag gillar så bra med den är att det är en bra blandning mellan relationer och att ta reda på vem mördaren är. Det finns mycket historia och spänningar mellan karaktärerna och det får också ta plats i berättelsen, något som jag själv uppskattade mycket. Karaktärerna är trovärdiga och lätta att sympatisera med, och jag gillar karaktärsutvecklingarna under bokens gång. 

 

Kort och gott så gillar jag Low Pressure väldigt mycket! Jag är inte vanligtvis en deckarläsare, men jag känner ändå igen en bra bok när jag läser den och den här räknas absolut som en. Jag har tänkt på den mycket sedan jag läste ut den och rekommenderar den verkligen vidare! Söker du en spännande, välplanerad deckare med trovärdiga karaktärer och relationer, så borde du plocka upp den här.

 

 

Dent är nog min favoritkaraktär! Han fick mig att skratta många gånger :)

 

Susan är verkligen hemsk - särskilt mot Bellamy. Jag blir arg på henne fastän hon inte ens lever längre!

 

Författare: Kerstin Gier

Genre: YA, Kärlek, Fantasy

Sidor: 364

Språk: Svenska (Orginal på Tyska)

Betyg: ♥ ♥ ♥

 

Gwendolyn Shepherd lever med sin stora och speciella familj i London. I väntan på att hennes malliga kusin ska göra sin första tidsresa, fördriver Gwen tiden med att plugga och hänga med sin bästa kompis efter skolan. Ända tills den dag hon plötsligt befinner sig i det viktorianska London i slutet av 1800-talet! 

 

Gwendolyn finner sig snart indragen i hemliga planer och mystiska intriger som ett uråldrigt ordenssällskap under ledning av 1700-talsgreven av Saint Germain planerar. Tillråga på allt så utses den några år äldre Gideon, snygg men värsta stroppen, till hennes ledsagare för att hjälpa henne med de första tidsresorna.

 

Den här är en sådan serie som man har sett många recenssioner på, men jag hade egentligen inga större planer på att läsa den, trots att den verkar vara väldigt omtyckt. Jag hade väl ingen riktig uppfattning om vad den faktiskt handlade om. Men så såg jag den i bokhandeln, med det där snygga omslaget och beslutade i ett spontant bokjakts-ögonblick att köpa med den hem ändå. 

 

Och jag gillade den! Den är skön att läsa, för att den har en sådan lättsam ton rakt igenom. Gwendolyn tar allt med ro, och från början störde jag mig lite på henne - det var så mycket utropstecken och överdrivna jämförelser överallt. Men efter ett tag så vande jag mig och just det kom att bli det jag uppskattade med den här boken. Gwen är knappast den mest mogna sextonåringen som jag har stött på inom litteraturen, men hon hade sin charm och jag skrattade högt flera gånger, åt saker som sades och som hände. 

 

Jag gillade konceptet med tidsresorna. Jag vet att det är ett vanligt ämne inom YA men jag har ändå inte läst så många böcker med tidsresor i. Jag som älskar historia tyckte att det var väldigt spännande att få små smygtittar av flydda tider, särskilt 1700-talet och 1800-talet som jag har en speciell kärlek till. Jag uppskattade även att Gier verkligen har tagt hänsyn till samtida händelser och tagit med dem i sin berättelse - det var roligt att läsa om tex. hur Newton och de andra vetenskapsmännen, som man ju känner till sedan innan, var inblandade i allt det här!

 

Jag ser fram emot att plocka upp nästa bok. Boken var lättsam, mysig och på sina ställen väldigt rolig, men det känns såhär efteråt som att den mest egentligen lade förutsättningarna som krävs för att nästa bok ska kunna bli riktigt bra. Jag hoppas att jag har rätt - i vilket fall som helst så lär jag plocka upp fortsättningen snart. Och om du inte har plockat upp den här ännu, så är det på tiden! ;)

 

 

Reaktioner:

Gud så kort boken var! Inte sidomässigt, men vad gäller själva historien så kändes det inte som att det egentligen hann hända så mycket innan boken var slut :o

 

Jag älskar hur Gwendolyn och Leslie jämt refererar till olika filmer när de funderar över hur saker och ting ligger till. Helt klart en bra informationskälla, haha!

Citat:

"Om det här var en film skulle boven visa sig vara den man minst anade. Men eftersom att det här inte är någon film skulle jag gissa på gubben som försökte strypa dig."

- Leslie

 

Andra delar i serien:

1. Rubinröd

2. Safirblå

3. Smaragdgrön

Författare: Julie Kagawa

Genre: Fantasy, Kärlek, YA

Sidor: 363

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥

 

Vad som först lockade mig att läsa den här serien var omslaget, och därefter beskrivningen på baksidan - men det var flera år sedan. Sedan har det helt enkelt inte blivit av att jag har köpt hem böckerna. Men nu, inför Mexico, så passade jag på att klicka hem hela serien. Första boken är utläst och på plats i hyllan igen - så, undrar ni, levde den upp till förväntningarna?

 

Svaret är både ja och nej. 

 

Jag gillade den, men den var inte som jag hade trott. Min första tanke var om jag hade missuppfattat saken och gett mig på en omtolkning av Alice i underlandet - hon blev jagad genom skogen, hamnade hos en katt som undrade vart hon skulle, det talades om ett orakel... Ja, ni förstår. De första hundra sidorna fick jag kämpa mig igenom, men därefter började historien komma igång bättre och jag gillade den mer och mer. 

 

Sanningen är att jag är ett stort fan av storslagna kärlekshistorier, och det var vad jag hade väntat mig av den här boken - en sådan där som får ens eget hjärta att värka. Och visst fanns där kärlek, men inte i den skala jag hade väntat mig, så på den fronten vart jag därför lite besviken. Det var mer beskrivningar av varelser och platser, mer äventyr. Men eftersom att jag gillar det också, så tyckte jag om den ändå. Det var inte den bästa bok jag läst, men det är en bra början på en serie och jag tror att historien kommer att växa och bli bättre och bättre ju mer man läser. 

 

Jag tror även att det här är en serie jag borde ha läst på svenska. Inte för att jag inte förstår på engelska, utan för att med alla beskrivningar så flyter det helt enkelt på bättre och snabbare, och kanske hade boken fångat mig ännu mer då. Lite sent nu, när jag har köpt hela serien på engelska redan. :/

 

Men jag kommer absolut att läsa nästa bok, eftersom att jag redan har den hemma, och har hopp för att den är ännu bättre!

 

 

Läskigt hur magin håller på att försvinna. Jag vill inte tänka på det! :(

 

1. The Iron King

2. The Iron Daughter

3. The Iron Queen

4. The Iron Knight

 

 

Författare: Kimberly Derting

Genre: YA, Fantasy

Sidor: 358

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥

 

 

Den här serien är en av de första jag började läsa på engelska, dvs. för en evighet sedan. Första boken i serien, The Body Finder, var riktigt bra och jag satt som klistrad där ett höstlov för två år sedan. Nästa bok, Desires of the Dead, fångade mig på precis samma sätt. Nu har jag läst den tredje boken i serien och den är också bra. Men den lever tyvärr inte riktigt upp till mina förväntningar. 

 

Mycket har förändrats sedan sist, och jag kan inte låta bli att skylla min vaga besvikelse lite på det. Det är en bra handling, men jag saknar Jay, som man knappt träffar alls i boken. Ärligt talat så tror jag att hon träffade honom två gånger under hela boken och det känns jäkligt torftigt kan jag tycka. Kanske är det att FBI är så inblandat helt plötsligt - en del av vad som gjorde böckerna så bra (enligt mig) var att Violet levde som vilken annan tonåring som helst. Nu är hon med i en special-insatsstyrka och det är inte så mycket annat man får i den här boken. 

 

Självklart finns det ljusglimtar som påminner mig om varför jag tycker om den här serien så mycket. Och jag tycker egentligen inte att det är en dålig bok, men det var inte lika mycket av det som jag älskade i de andra böckerna i den här vilket sänker helhetsintrycket en aning. Men det är samtidigt spännande saker som händer och nya, intresanta karaktärer. Det är ju en bra handling - jag hade bara önskat mer av de karaktärer som jag har fallit för här. 

 

Utan att spoila så vill jag även säga att epilogen förstörde för mig. Den sänkte lite mina förhoppningar för nästa bok. Trots det kommer jag att plocka upp den och jag hoppas på att få läsa mer om Jay och Violets andra vänner i den!

 

 

Jätteoväntat att Rafe och Sarah var syskon! Riktig chock, för mig i alla fall.

 

Krystal är superhärlig. Hon är nog favoriten bland de nya karaktärerna för mig!

 

För att återvända till epilogen - vad tusan?! Vilka svin är det hon jobbar för egentligen, maffian? Inga good-guys i alla fall om hon inte ens får sluta. Kul att hennes liv är förstört :/

 

Citat:

 

1. The Body Finder

2. Desires of the Dead

3. The last Echo

4. Dead Silence

 

 

Författare: Cassandra Clare

Genre: YA, Fantasy, Kärlek

Sidor: 492

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

 

Den här serien har alltid varit bra - den har precis vad jag söker i en bok. Bra karaktärer, spännande handling, komplicerade relaioner och massvis med humor. Dessutom har det alltid kommit nya utmaningar och kompliktationer i böckerna, vilket är perfekt (upprepning = besvikelse). Men trots allt detta så har den här boken faktiskt lyckats slå sina föregångare och enligt mig är det den bästa i serien hittills. 

 

Så mycket har byggts upp i böckerna innan, och när allt i den här boken ställdes på sin spets så läste jag med näsan två centimeter ifrån sidorna (alltid ett gott tecken) och med väldigt känslosamma reaktioner i form av högljudda utrop och vilda slag omkring mig när jag läste (också ett gott tecken). Allt var så extremt, underbart spännande och jag kan inte låta bli att avundas Clares magiska författarhjärna som lyckats väva ihop en så bra historia. 

 

Jag insåg efter ungefär halva boken att hela serien utspelat sig inom loppet för cirka två-tre veckor. Det känns som om man har känt dem hur länge som helst! Och fastän det faktiskt stör logiken lite, så gör det inget eftersom att så mycket har hänt att trots att de bara har känt varandra i mindre än en månad så känns det naturligt att Jace och Clary känner som de gör för varandra och att de alla är så lojala mot varandra. Jag försöker komma på något som stör mig men det är rätt så tomt på den fronten. Ännu ett gott tecken!

 

Dock kändes det som ett avslut, på något sätt, i den här boken. Det som har byggts upp har liksom löst sig lite nu kan jag känna, vilket ger mig funderingar över nästa bok - vad kommer den att handla om? Jag lär hur som helst plocka upp den väldigt snart, för just nu är jag i en Shadowhunter-bubbla och jag vill gärna stanna där så länge som möjligt. För er som inte redan har läst den här serien, säger jag bara läs, läs nu! :)

 

 

JAG VISSTE DET!!! Jag visste att de inte kunde vara syskon! I två hela böcker har jag verkligen funderat på hur historien skulle kunnat förvridas, försökt hitta kryphål i berättelsen som visade på att det inte var sant. Mina gissningar kanske var fel, men jag visste det! Och jag är sååå lycklig för att det löste sig! (So far... :O)

 

Sebastian var mysko redan från början... Jag litade aldrig på den reptilen.

 

Gillar hur Simon och Jaces relation förändras under boken! Det märks att de båda börjar få mer respekt för varandra.

 

Citat:

- Alec och Jace

 

1. City of Bones

2. City of Ashes

 

Titel: The Duff

Författare: Kody Keplinger

Genre: Contemporary, Kärlek

Sidor: 277

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥

 

 

 

 

Som jag nämnde i min Book-haul video så var en av de största anledningarna till att jag plockade upp den här boken att jag tyckte att den verkade lite lik Beautiful Disaster. Med facit i hand kan jag lugnt säga att jag var helt fel ute - men den här boken var bra på sitt eget sätt. 

 

I början av boken störde jag mig på att det gick så snabbt fram - jag hade knappt hunnit börja läsa innan Bianca, precis som baksidan sagt att hon skulle göra, kastade sin Cola över Welsey och hela charaden var igång. Jag som är van vid lite längre och mer beskrivande böcker hade lite problem att anpassa mig till den snabba framfarten, men när jag väl gjort det så uppskattade jag det istället - det var inget onödigt med i boken och den var väldigt rakt på sak. Det kändes som om det passade Bianca, och trots att boken var ganska kort så hann det hända väldigt mycket. 

 

Men den rappa takten och virvlande framfarten gjorde att boken saknade lite av det djupet som jag trodde att den skulle ha - man hann inte riktigt lära känna karaktärerna lika mycket som jag hade velat och jag kände ett visst avstånd till dem. Det var lätt att se bort från när jag läste, och egentligen störde jag mig inte så mycket på det. Men det var det som gjorde att den här boken, som hade en bra handling och bra karaktärer, inte blev en favorit. 

 

Men jag vill ändå rekommendera den. Det är lättsmält och ganska rolig läsning, så om ni letar efter något att lufta med mellan alla djupa, tunga dystopier och fantasy-böcker - som jag vet att många andra precis som jag älskar - så kan ni satsa på den här.

 

Boken känns väldigt ärlig vad gäller tjejers komplex och hur de jämför sig med andra - hela Duff-tanken får en väldigt bra tvist på slutet tycker jag. 

 

Men GAAHH vad Bianca tjatar på om The Duff hela tiden! ;)

 

"Your sense of humor needs some work, then," Wesley suggested. "Most girls find my jokes charming."
"Those girls must have IQs low enough to trip over." - Wesley och Bianca

Författare: Cassandra Clare

Genre: Fantasy, Kärlek

Sidor: 411

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ 

 

Ja hörni... det tog mig längre tid än jag trodde att ta mig igenom uppföljaren till City of Bones, men nu har jag slutligen vänt på sista bladet. Så vad tyckte jag?

 

City of Ashes fångade mig på samma sätt som City of Bones gjorde - med sin humor och en historia som är komplicerad och på sätt och vis hjärtekrossande och samtidigt som den är inget annat än underbar. Karaktärerna är så invecklade och deras relationer är det som gör att den här boken är läsvärd tycker jag. Det är som sagt en fängslande och bra bok, men jag hade inga problem med att lägga den ifrån mig ett tag ändå. 

 

Många har sagt att den här bokserien är en av de bästa de har läst, och det kan jag inte hålla med om. Jag älskar den och den har verkligen något som gör den annorlunda och speciell, något som gör att jag längtar efter att läsa den. Men jag kan inte sluta mig till gruppen som påstår att den här boken har förändrat deras liv, hur gärna jag än skulle vilja det.

 

Men den är så genialiskt upplaggd och jag är övertygad om att den här serien kommer att fortsätta att vrida och vända och överraska till sista bladet! Det känns som om man förstår något bara för att inse att det inte alls är så det är, och det är en härlig känsla tycker jag. Jag ser verkligen fram emot nästa del i serien och ska skaffa hem den så snart som möjligt!

 

Särskilt eftersom att jag har hört att något stort och viktigt händer i den, som avslöjas i filmen (det är därför jag inte har sett filmen), och det gör mig väldigt sugen på att ta reda på vad det är. 

 

City of Ashes fortsätter i samma härliga stil som sin föregångare, med små roliga konversationer, häftiga vändningar och överraskningar och många älskvärda karaktärer. Fortsätter resten av böckerna såhär så finns inget att klaga på. Har ni inte läst den - gör det! 

 

Jag är väldigt nyfiken på Clarys och Jaces "specialgåvor" eller vad man ska kalla dem... Man får säkert reda på mer i nästa bok!

 

Jag gillade Maia, hoppas man får se mer av henne också :)

 

Oj oj, många! Jag får begränsa mig lite...

 

1. City of Bones

2. City of Ashes

Författare: Richelle Mead

Genre: Fantasy, Kärlek

Sidor: 334

Språk: Svenska (Orginal på Engelska)

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥

 

St Vladimirs skola och elevernas familjer evakueras till en avlägsen skidort under jullovet. Strigois har nämligen lyckats samla sina krafter och hela moroifamiljer har blivit slaktade, utplånade. Men det blir tyvärr inte så många mysiga skidturer för Rose: Dimitri är väldigt intresserad av en annan kvinna, Lissa måste uppföra sig ordentligt och Roses vän Mason försöker visa hur mycket han gillar henne.

 

När jag var sjuk förra veckan så fick jag plötsligt mycket tid till att läsa, och tog mig an lite olästa böcker som stått orörda i hyllan i ett x antal år. En av dessa var just Fruset blod av Richelle Mead, som jag sträckläste precis efter första delen i serien. Och jag gillar den skarpt!

 

Richelle Mead är en otroligt duktig författare som med glimten i ögat berättar historien om halvvampyren Rose Hathaway och hennes vänner på St. Vladimirs internatskola. Tempot är rappt och historien hålls igång, men språket är ändå beskrivande och man hänger med bra. Flera gånger kom jag på mig själv med att sitta och småskratta för mig själv och det var länge sedan en bok fick mig att stå och hoppa upp och ner i köket för att det var så spännande. Ni förstår säkert att jag, som tittat snett på den här serien i flera år där den stått och dammat i bokhyllan, blev positivt överraskad av den här serien och allt vad den innebär. 

 

Rose förblir min favoritkaraktär - hon är modig och tar sitt jobb på allvar, men hon är samtidigt väldigt charmig och kläcker jämt ur sig små roliga kommentarer. Hon är en allmänt älskvärd karaktär, och som sagt min favorit. Men jag måste säga att jag tycker att alla karaktärer i den här serien har små saker som gör dem speciella och intressanta att läsa om. Relationerna dem emellan är också spännande.

 

Ni förstår att jag tycker om den här boken och serien. Jag kommer definitivt att köpa hem resten av böckerna så snart jag kan och jag rekommenderar absolut serien till alla som inte har läst den! 

 

Rose förändras lite under den här boken... Undrar hur det blir i nästa?

 

"Vart ska du?" frågade han. 

"Gå och krossa ett hjärta", svarade jag." - Dimitri och Rose

 

"Vad heter du?"

"Va?", sade jag och kisade mot ljuset.

"Vad heter du?" Det var doktor Olendski som stod och stirrade ner på mig.

"Du vet vad jag heter."

"Jag vill att du ska säga det."

"Rose. Rose Hathaway."

"Vet du när din födelsedag är?"

"Det är klart att jag gör. Varför frågar du så dumma saker? Har du slarvat bort min journal?"- Rose och Doktor Olendski

 

1. Törst

2. Fruset blod

3. Skuggkysst

4. Löftet

5. Andens kraft

6. Yttersta offret

Författare: Veronica Roth

Genre: Dystopi, Kärlek, Spänning

Sidor: 382

Språk: Svenska (Orginal på engelska)

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥

 

 

Insurgent, uppföljaren till Divergent är en grym uppföljare - helt klart i klass med den första boken i serien, och jag måste säga att jag är lite förvånad. Även om jag tyckte att Divergent var bra, vilket jag gjorde, så lämnade den för stunden inget betydande avtryck på mig. I efterhand har historien växt, men Insurgent fångade mitt intresse redan från början och behöll det till slutet. Och jag gillade det, mycket. 

 

Det har gått några veckor sedan slutet på Divergent utspelade sig, men skillnaden i samhället är stor - även Tris är annorlunda. Hon har växt upp, snabbt, på gott och ont. I Insurgent känns hon aningen råare, kallare och framför allt mer vårdslös. Det har definitivt en koppling till allt hon har förlorat, och fastän det kanske låter som om hon blivit en sämre karaktär så tycker jag fortfarande om henne väldigt mycket. Hon gör vad hon måste och hon tvekar inte, och man förstår varför hon har förändrats. Men att hon har förlorat så pass mycket gör det hon har kvar att förlora ännu mer värdefullt, och hon bryr sig fortfarande om människorna i sin närhet. Jag kände själv att jag kom Tris närmare i den här boken. 

 

Tris relation till Tobias eller Four, har också förändrats. Insurgent är fullspäckad med snabba vändningar och deras tillit och kärlek till varandra ställs på prov flera gånger. Men jag gillade utveklingen och mot slutet kände jag ändå att allt de gick igenom under bokens gång var värt det för att komma dit de kom. De gör båda tvivelaktiga val ett antal gånger under boken men det gör dem mänskliga och jag störde inte mig mer än det var meningen att det skulle.

 

Jag ska inte avslöja mer nu, men vill definitivt uppmana er alla som inte läst Insurgent att göra det - det är en läsvärd bok som jag själv uppskattade mycket. Har du inte läst Divergent så är det deifinitivt på tiden! Min recension på Divergent hittar du här, men jag vill poängtera att boken har växt i mina ögon sedan dess :) 

 

Boken slutade i en stor cliffhanger. Hur ska jag kunna vänta ett helt år på nästa bok? :O

 

"De ärliga lovprisar sanningen men de säger ingenting om vad den kostar." - Tris

 

"'Du har fel', säger jag. 'Vi är kanske dåliga människor båda två, men det finns en avgörande skillnad mellan oss. Jag är inte nöjd med att vara sådan.'" - Tris till Peter

 

Titel: Beautiful Creatures
Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl
Genre: Magi, Kärlek
Språk: Svenska (Orginal på engelska)
Sidor: 517
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥




En förbannelse, ett val, två öden...  
När sextonårige Ethan möter den nya tjejen Lena, inflyttad till lilla sydstatssamhället Gatlin, slår det gnistor. De dras obevekligt till varandra, men deras kärlek är farlig och hotar att avslöja mörka hemligheter ur det förflutna.

En okänd värld av magi väntar på att slå klorna i Lena. Hennes kärlek till Ethan kan inte få fortsätta... Men Ethan är beredd att göra vad som helst för att inte förlora Lena. Han tänker inte ge upp kampen mot de onda krafterna. 

Beautiful Creatures är en bok som jag definitivt skulle rekommendera! Visserligen var en av de främsta anledningarna att jag läste den att det verkade som om alla redan hade läst den och prisat den, men ändå. Har du inte läst den, så gör det!  

Jag gillar boken både karaktärsmässigt och miljömässigt. Jag ligger varken före eller efter karaktärerna i att fundera ut vad som händer, utan får tillsammans med dem lägga ihop olika ledtrådar och kartlägga sanningen. Både Lena och Ethan har lite humor vilket jag genast omfamnar, men de kan också ta det hela på allvar och det är en bra kombination. 

Själva temat med kärlek som hindras på grund av övernaturliga krafter kan kännas uttjatat och därför var det en fröjd att få uppleva Ethans och Lenas berättelse som något nytt ändå. Jag gillar konceptet med att en besvärjare är antingen ljus eller mörk och att de blir tagna på sin födelsedag. I slutet så knyts alla trådar ihop på ett bra sätt och nu är jag redo att hugga in på fortsättningen!

Det enda lite negativa med boken var att jag ibland kände att det var lite upprepningar och att det var lite långsam takt i boken. Men det var inget jag tänkte så mycket på, utan på det stora hela är jag nöjd! 


Funderingar och Tankar: SPOILER ALERT!
Jag kände på mig att det var något som inte stämde med Larkin, så jag blev inte ens förånad när sanningen uppdagade sig och han var mörk. Men jag är ändå lite arg på honom!

När Ethan hemlighetsfullt tänkte att det var uppenbart vad Macon var så undrade jag först om jag hade missat någon viktig detalj - visst, han beter sig som en vampyr, men han är ju god? tänkte jag. Nu fattar jag i alla fall! :)

Minnesvärda citat: 
"'Säkert? Du använde inte dina besvärjarkrafter eller någonting?' 'Nej, jag har fullt upp med att avvärja dina dumhetskrafter. Men jag är nog inte tillräckligt stark'" - Ethan & Lena

"Här för skördedagarna. Tant Del? Rimmar på hotell. Inte hört namnet någon kväll?" - Ridley  


Om layouten ser konstig ut så är det för att det krånglar lite här - ledsen för det.

Titel: Tretton skäl varför

Författare: Jay Asher

Genre: Contemporary

Sidor: 

Språk: Svenska (orginal på engelska)

Betyg: ♥ ♥ ♥

 

 

Om hon bara hållit ut lite längre så kanske saker hade blivit annorlunda! Bara lite längre...

 

"Flera av er brydde er, bara inte tillräckligt." - Hanna Baker