The Raven Boys av Maggie Stiefvater
Publicerat den
i Häxor, Trollkarlar och Magi
Ingen har kommenterat än bli den första!
Titel: The Raven Boys (The Raven Cycle #1)
Författare: Maggie Stiefvater
Genre: Magi, Kärlek
Sidor: 416
Språk: Engelska
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥
Every year, Blue Sargent stands next to her clairvoyant mother as the soon-to-be dead walk past. Blue herself never sees them—not until this year, when a boy emerges from the dark and speaks directly to her.
His name is Gansey, and Blue soon discovers that he is a rich student at Aglionby, the local private school. Blue has a policy of staying away from Aglionby boys. Known as Raven Boys, they can only mean trouble.
But Blue is drawn to Gansey, in a way she can’t entirely explain. He has it all—family money, good looks, devoted friends—but he’s looking for much more than that. He is on a quest that has encompassed three other Raven Boys: Adam, the scholarship student who resents all the privilege around him; Ronan, the fierce soul who ranges from anger to despair; and Noah, the taciturn watcher of the four, who notices many things but says very little.
For as long as she can remember, Blue has been warned that she will cause her true love to die. She never thought this would be a problem. But now, as her life becomes caught up in the strange and sinister world of the Raven Boys, she’s not so sure anymore.
His name is Gansey, and Blue soon discovers that he is a rich student at Aglionby, the local private school. Blue has a policy of staying away from Aglionby boys. Known as Raven Boys, they can only mean trouble.
But Blue is drawn to Gansey, in a way she can’t entirely explain. He has it all—family money, good looks, devoted friends—but he’s looking for much more than that. He is on a quest that has encompassed three other Raven Boys: Adam, the scholarship student who resents all the privilege around him; Ronan, the fierce soul who ranges from anger to despair; and Noah, the taciturn watcher of the four, who notices many things but says very little.
For as long as she can remember, Blue has been warned that she will cause her true love to die. She never thought this would be a problem. But now, as her life becomes caught up in the strange and sinister world of the Raven Boys, she’s not so sure anymore.
Jag vet inte hur hon gör det, men Maggie Stiefvater vet verkligen hur man ska skriva en vacker historia. Hon har ett vackert språk, men det jag är mest fascinerad av är hur hon genom att beskriva det alldagliga och simpla ge sina berättelser en underbar stämning av att vad som helst kan hända, som ett skimmer som vilar över hela historien. Det är officiellt - Maggie är min nya favoritförfattare.
Nu var det i och för sig ett bra tag sedan jag läste den här boken, men jag ska försöka ge er en sanningsenlig recenssion ändå. Trots att jag verkligen gillade den, så har det inte blivit av att jag recenserat den. Men The Raven Boys är en bok i sann Stiefvater-anda. Jag älskar det! Karaktärerna är mysiga och intressanta, det är magi blandat med vardag, staden är helt underbar. Det är lite långsammare tempo än det var i Frost-serie-böckerna, men jag gillar den ändå skarpt.
Jag gillar själva handlingen mycket, själva grejen att hon inte kan kyssa sitt livs kärlek, för då kommer han att dö. Det är så intressant och jag sitter hela tiden och försöker lista ut vem det är. Alla killarna är bra personer, och hon gillar ju alla på olika sätt. Ibland i böcker kan det vara jobbigt att inte förstå exakt vad som händer, men här känns det rätt, som om allt tar sin tid och jag känner mig säker på att man kommer att få reda på hur allt ligger till i rättan tid på rättan sätt.
Nu vill jag bara ha nästa del i serien! Jag är glad att jag läste den här boken på engelska - det är faktiskt första gången jag läser Stiefvater i orginalspråk - så att jag slipper vänta på att förlagen ska översätta, vilket alltid tar en smärre evighet. Andra boken finns redan ute och jag är redo att sätta tänderna i den, så snart som jag köpt hem den. Jag rekommenderar den här boken till alla! Stämningen, karaktärerna, handlingen, allt sitter där det ska. Läs. Nu.
Funderingar: VARNING FÖR SPOILERS!
Jag tror att det är Gansey! Som är hennes äkta kärlek alltså. Adam i all ära, men jag håller på Gansey. Gansey, Gansey, Gansey! Fast jag vill inte att han ska dö :/
Jag älskar Blues familj (och hennes namn, aaah!) och all denna clairvoyance. Jag tycker att det är väldigt spännande att läsa om och jag ser fram emot mer av det i nästa bok.
Citat:
"She wasn't interested in telling other people's futures. She was interested in going out and finding her own."
- Blue
"Where do you live?"
Adam's mouth was very set. "A place made for leaving"
"That's not really an answer."
"It's not really a place."
Adam's mouth was very set. "A place made for leaving"
"That's not really an answer."
"It's not really a place."
- Blue & Adam
"In that moment, Blue was a little in love with all of them.
Their magic. Their quest. Their awfulness and strangeness.
Her raven boys."
Their magic. Their quest. Their awfulness and strangeness.
Her raven boys."
- Blue
Andra delar i serien:
1. The Raven Boys
2. The Dream Thieves
3. Untitled
4. Untitled
The Iron Daughter av Julie Kagawa
Publicerat den
i Fantasy
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!
Titel: The Iron Daughter (The Iron Fey #2)
Författare: Julie Kagawa
Genre: Fantasy, Kärlek,
Sidor: 359
Språk: Engelska
Betyg: ♥ ♥ ♥
Half Summer faery princess, half human, Meghan has never fit in anywhere. Deserted by the Winter prince she thought loved her, she is prisoner to the Winter faery queen. As war looms between Summer and Winter, Meghan knows that the real danger comes from the Iron fey—ironbound faeries that only she and her absent prince have seen. But no one believes her.
Worse, Meghan's own fey powers have been cut off. She's stuck in Faery with only her wits for help. Trusting anyone would be foolish. Trusting a seeming traitor could be deadly. But even as she grows a backbone of iron, Meghan can't help but hear the whispers of longing in her all-too-human heart.
Worse, Meghan's own fey powers have been cut off. She's stuck in Faery with only her wits for help. Trusting anyone would be foolish. Trusting a seeming traitor could be deadly. But even as she grows a backbone of iron, Meghan can't help but hear the whispers of longing in her all-too-human heart.
Andra boken i serien utläst, och vad tycker jag egentligen om den? Den första boken, The Iron King, var ju lite av en besvikelse för mig. Men jag hade ändå starka hopp för att jag skulle tycka mer om den här boken. Blev det så? Nja - min åsikt om den här serien förblir ungefär densamma.
Ärligt talat så vet jag inte vad det är som gör att jag inte fullkomligt kan älska den här serien så som jag hade trott att jag skulle göra. Jag tror att det har med språket att göra, eller kanske snarare med hur historien är uppbyggd. Det mesta av fokuset hamnar på olika varelser och äventyret, och jag önskar att det var mer intriger mellan karaktärerna, att man kunde känna mer av den kärlek och de starka band som man vet ska finnas där.
Så ja, jag är lite besviken av den här boken och även lite kritisk mot serien - det är inte en favorit. Delar fick jag skumma mig igenom för att orka med, och jag ville helst läsa ut boken för att jag visste att jag inte skulle läsa ut den om jag började på en ny innan den var färdig. Men det är trots detta ändå en bok som fick mig att skratta och som jag på något dubbelmoraliskt sätt hyser en viss kärlek för. Karaktärerna har sina stunder och särskilt Puck får mig att skratta lite odiskret för mig själv när jag sitter och läser på bussen. Så det drar upp betyget till åtminstone en trea. Jag vet dessutom att jag har en förmåga att vara lite för hård med betyg precis när jag läst ut en bok, och att jag med lite distans inser att den inte är så tokig ändå.
Reaktioner:
Hade velat se mer av Ash i boken...
Tycker fortfarande att det är obehagligt med att magin i världen håller på att dö! Usch, vill inte tänka på det.
Citat:
"I wouldn't defy Oberon for just anyone. But, for you..." He leaned forward, touching his forehead to mine. "I'd come back from the dead for you."
- Puck
"How is Oberon these days? Still being henpecked by that basilisk of a wife?"
"Don't insult the basilisk..."
"Don't insult the basilisk..."
- Lenansidhe & Puck
Andra delar i serien:
2. The Iron Daughter
3. The Iron Queen
4. The Iron Knight
The last Echo av Kimberly Derting
Publicerat den
i Fantasy
Ingen har kommenterat än bli den första!
Titel: The last Echo (The Body Finder #3)
Författare: Kimberly Derting
Genre: YA, Fantasy
Sidor: 358
Språk: Engelska
Betyg: ♥ ♥ ♥
In the end, all that’s left is an echo.
Violet kept her morbid ability to sense dead bodies a secret from everyone except her family and her childhood-best-friend-turned-boyfriend, Jay Heaton. That is until forensic psychologist Sara Priest discovered Violet’s talent and invited her to use her gift to track down murderers. Now, as she works with an eclectic group of individuals—including mysterious and dangerously attractive Rafe—it’s Violet’s job to help those who have been murdered by bringing their killers to justice.
When Violet discovers the body of a college girl killed by “the girlfriend collector” she is determined to solve the case. But now the serial killer is on the lookout for a new “relationship” and Violet may have caught his eye...
Violet kept her morbid ability to sense dead bodies a secret from everyone except her family and her childhood-best-friend-turned-boyfriend, Jay Heaton. That is until forensic psychologist Sara Priest discovered Violet’s talent and invited her to use her gift to track down murderers. Now, as she works with an eclectic group of individuals—including mysterious and dangerously attractive Rafe—it’s Violet’s job to help those who have been murdered by bringing their killers to justice.
When Violet discovers the body of a college girl killed by “the girlfriend collector” she is determined to solve the case. But now the serial killer is on the lookout for a new “relationship” and Violet may have caught his eye...
Den här serien är en av de första jag började läsa på engelska, dvs. för en evighet sedan. Första boken i serien, The Body Finder, var riktigt bra och jag satt som klistrad där ett höstlov för två år sedan. Nästa bok, Desires of the Dead, fångade mig på precis samma sätt. Nu har jag läst den tredje boken i serien och den är också bra. Men den lever tyvärr inte riktigt upp till mina förväntningar.
Mycket har förändrats sedan sist, och jag kan inte låta bli att skylla min vaga besvikelse lite på det. Det är en bra handling, men jag saknar Jay, som man knappt träffar alls i boken. Ärligt talat så tror jag att hon träffade honom två gånger under hela boken och det känns jäkligt torftigt kan jag tycka. Kanske är det att FBI är så inblandat helt plötsligt - en del av vad som gjorde böckerna så bra (enligt mig) var att Violet levde som vilken annan tonåring som helst. Nu är hon med i en special-insatsstyrka och det är inte så mycket annat man får i den här boken.
Självklart finns det ljusglimtar som påminner mig om varför jag tycker om den här serien så mycket. Och jag tycker egentligen inte att det är en dålig bok, men det var inte lika mycket av det som jag älskade i de andra böckerna i den här vilket sänker helhetsintrycket en aning. Men det är samtidigt spännande saker som händer och nya, intresanta karaktärer. Det är ju en bra handling - jag hade bara önskat mer av de karaktärer som jag har fallit för här.
Utan att spoila så vill jag även säga att epilogen förstörde för mig. Den sänkte lite mina förhoppningar för nästa bok. Trots det kommer jag att plocka upp den och jag hoppas på att få läsa mer om Jay och Violets andra vänner i den!
Reaktioner: SPOILER-ALERT!
Jätteoväntat att Rafe och Sarah var syskon! Riktig chock, för mig i alla fall.
Krystal är superhärlig. Hon är nog favoriten bland de nya karaktärerna för mig!
För att återvända till epilogen - vad tusan?! Vilka svin är det hon jobbar för egentligen, maffian? Inga good-guys i alla fall om hon inte ens får sluta. Kul att hennes liv är förstört :/
Citat:
Inga märkvärdiga
Andra böcker i serien:
1. The Body Finder
2. Desires of the Dead
3. The last Echo
4. Dead Silence
City of Glass av Cassandra Clare
Publicerat den
i Fantasy
Ingen har kommenterat än bli den första!
Titel: City of Glass (The Mortal Instruments #3)
Författare: Cassandra Clare
Genre: YA, Fantasy, Kärlek
Sidor: 492
Språk: Engelska
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
To save her mother's life, Clary must travel to the City of Glass, the ancestral home of the Shadowhunters - never mind that entering the city without permission is against the Law, and breaking the Law could mean death. To make things worse, she learns that Jace does not want her there, and Simon has been thrown in prison by the Shadowhunters, who are deeply suspicious of a vampire who can withstand sunlight.
As Clary uncovers more about her family's past, she finds an ally in mysterious Shadowhunter Sebastian. With Valentine mustering the full force of his power to destroy all Shadowhunters forever, their only chance to defeat him is to fight alongside their eternal enemies. But can Downworlders and Shadowhunters put aside their hatred to work together? While Jace realizes exactly how much he's willing to risk for Clary, can she harness her newfound powers to help save the Glass City - whatever the cost?
As Clary uncovers more about her family's past, she finds an ally in mysterious Shadowhunter Sebastian. With Valentine mustering the full force of his power to destroy all Shadowhunters forever, their only chance to defeat him is to fight alongside their eternal enemies. But can Downworlders and Shadowhunters put aside their hatred to work together? While Jace realizes exactly how much he's willing to risk for Clary, can she harness her newfound powers to help save the Glass City - whatever the cost?
Den här serien har alltid varit bra - den har precis vad jag söker i en bok. Bra karaktärer, spännande handling, komplicerade relaioner och massvis med humor. Dessutom har det alltid kommit nya utmaningar och kompliktationer i böckerna, vilket är perfekt (upprepning = besvikelse). Men trots allt detta så har den här boken faktiskt lyckats slå sina föregångare och enligt mig är det den bästa i serien hittills.
Så mycket har byggts upp i böckerna innan, och när allt i den här boken ställdes på sin spets så läste jag med näsan två centimeter ifrån sidorna (alltid ett gott tecken) och med väldigt känslosamma reaktioner i form av högljudda utrop och vilda slag omkring mig när jag läste (också ett gott tecken). Allt var så extremt, underbart spännande och jag kan inte låta bli att avundas Clares magiska författarhjärna som lyckats väva ihop en så bra historia.
Jag insåg efter ungefär halva boken att hela serien utspelat sig inom loppet för cirka två-tre veckor. Det känns som om man har känt dem hur länge som helst! Och fastän det faktiskt stör logiken lite, så gör det inget eftersom att så mycket har hänt att trots att de bara har känt varandra i mindre än en månad så känns det naturligt att Jace och Clary känner som de gör för varandra och att de alla är så lojala mot varandra. Jag försöker komma på något som stör mig men det är rätt så tomt på den fronten. Ännu ett gott tecken!
Dock kändes det som ett avslut, på något sätt, i den här boken. Det som har byggts upp har liksom löst sig lite nu kan jag känna, vilket ger mig funderingar över nästa bok - vad kommer den att handla om? Jag lär hur som helst plocka upp den väldigt snart, för just nu är jag i en Shadowhunter-bubbla och jag vill gärna stanna där så länge som möjligt. För er som inte redan har läst den här serien, säger jag bara läs, läs nu! :)
Reaktioner: SPOILERS!
JAG VISSTE DET!!! Jag visste att de inte kunde vara syskon! I två hela böcker har jag verkligen funderat på hur historien skulle kunnat förvridas, försökt hitta kryphål i berättelsen som visade på att det inte var sant. Mina gissningar kanske var fel, men jag visste det! Och jag är sååå lycklig för att det löste sig! (So far... :O)
Sebastian var mysko redan från början... Jag litade aldrig på den reptilen.
Gillar hur Simon och Jaces relation förändras under boken! Det märks att de båda börjar få mer respekt för varandra.
Citat:
"Is this the part where you say if I hurt her, you'll kill me?"
"No" Simon said, "If you hurt Clary she's quite capable of killing you herself. Possibly with a variety of weapons."
"No" Simon said, "If you hurt Clary she's quite capable of killing you herself. Possibly with a variety of weapons."
- Jace och Simon
"You said you were going for a walk!? What kind of walk takes six hours?"
"A long one?"
"A long one?"
- Alec och Jace
"People aren't born good or bad. Maybe they're born with tendencies either way, but its the way you live your life that matters."
- Simon
Andra böcker i serien:
3. City of Glass
4. City of Fallen Angels
5. City of Lost Souls
6. City of Heavenly Fire
Mycket mer än så av Sarah Dessen
Publicerat den
i Contemporary
Det var ett par månader sedan jag läste den här boken nu, men det var den allra första jag läste av Sarah Dessen. Jag hade ju hört att hon var en jättebra författare och skrev perfekta sommarböcker, så självklart hade jag förväntningar på den. Jag menar, lyssna bara på titeln: Mycket mer än så. Det väcker ju helt klart förhoppningar. Och såhär efteråt, när det har gått en tid sedan jag vände sista bladet, är jag av ungefär samma åsikt som jag var då. Det här är en väldigt bra bok.
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!
Titel: Mycket mer än så
Författare: Sarah Dessen
Genre: Contemporary, kärlek
Sidor: 383
Språk: Svenska (orginal på engelska)
Betyg: ♥ ♥ ♥
Auden har jämt varit den perfekta dottern, den ansvarsfulla systern, den duktiga eleven. Hon är en tjej som man kan lita på. Men Auden har känt sig instängd av alla krav, hon har inte haft något socialt liv och hon har inte sovit en hel natt på flera år.
Innan hon ska börja på college får hon ett erbjudande om att tillbringa sommaren hos sin pappa och hans nya familj i en liten stad vid kusten, och hon tar tillfället i akt. Hon får ett sommarjobb i sin bonusmammas klädbutik och plötsligt händer någonting med Auden. Hon får lära sig allt om det sociala spelet, om hur tjejer pratar och beter sig, om tjejers vänskap och deras kärleksbekymmer. Så möter hon Eli, en ensamvarg som också har svårt för att sova om nätterna, och som Auden snabbt kommer nära. Tillsammans ger de sig ut på ett uppdrag: Auden för att göra allt det där hon aldrig har gjort, Eli för att lära sig att leva med de skuldkänslor han bär på sedan han var med om en nära väns död. Det blir sommaren när allt förändras.
Innan hon ska börja på college får hon ett erbjudande om att tillbringa sommaren hos sin pappa och hans nya familj i en liten stad vid kusten, och hon tar tillfället i akt. Hon får ett sommarjobb i sin bonusmammas klädbutik och plötsligt händer någonting med Auden. Hon får lära sig allt om det sociala spelet, om hur tjejer pratar och beter sig, om tjejers vänskap och deras kärleksbekymmer. Så möter hon Eli, en ensamvarg som också har svårt för att sova om nätterna, och som Auden snabbt kommer nära. Tillsammans ger de sig ut på ett uppdrag: Auden för att göra allt det där hon aldrig har gjort, Eli för att lära sig att leva med de skuldkänslor han bär på sedan han var med om en nära väns död. Det blir sommaren när allt förändras.
Det var ett par månader sedan jag läste den här boken nu, men det var den allra första jag läste av Sarah Dessen. Jag hade ju hört att hon var en jättebra författare och skrev perfekta sommarböcker, så självklart hade jag förväntningar på den. Jag menar, lyssna bara på titeln: Mycket mer än så. Det väcker ju helt klart förhoppningar. Och såhär efteråt, när det har gått en tid sedan jag vände sista bladet, är jag av ungefär samma åsikt som jag var då. Det här är en väldigt bra bok.
Men jag kan inte lyfta den till skyarna, för jag vart faktiskt lite besviken. Inte mycket, bara lite - jag tyckte om den, men den var inte riktigt vad jag hade trott att den skulle vara, och därför nådde den inte riktigt upp till de förväntningar jag hade. För mig har den i alla fall växt sedan jag läste den, och jag gillar den nästan mer nu än jag gjorde då.
Jag tyckte om Auden. Hon är lugn och jag kan känna igen mig i en del av vad hon går igenom, vilket gjorde att jag kunde, i saknad av bättre ord, connecta med henne. Men min favorit i boken var inte Auden utan Maggie. Hon kändes mer levande, hon var allt på en gång och jag tyckte om henne ganska omedelbart. För att nämna en avskyvärd karaktär så har vi ju Audens pappa. Usch, säger jag bara! Han får gärna slänga sig ut genom fönstret, den egocentriska skitstöveln.
Sättet Dessen skriver på är bra - det flyter på och passar in i historien. På det hela taget är jag ändå, trots den lilla gnuttan besvikelse, nöjd med den här boken. Den var ändå ganska bra och jag är glad att jag har läst den.
Tankar & Funderingar:
Jag har svårt att bestämma mig för vem som egentligen är jobbigast - Audens mamma eller pappa. Jag antar att det är de två tillsammans.
Jag hade velat se mer av Ellis karaktär i boken, framför allt fått reda på mer om vad han gått igenom - kanske hade boken nått förväntningarna då? o.O
Minnesvärda citat:
Jag har tyvärr lämnat tillbaka boken, så inga citat den här gången. Men det fanns flera fina! :)
Har ni läst Mycket mer än så? Tyckte ni om den? :)
Pojkarna av Jessica Schiefauer
Publicerat den
i Contemporary
Titel: Pojkarna
Det är en smart tanke, en god idé och ett bra sätt att lyfta fram dagens problem med jämställdhet. Så ja, visst hade själva tanken med den här historien potential - men tyvärr kom det aldrig längre än så. Jag fick tvinga mig att läsa vidare, och mest var det för att få den avslutad. Jag förstår mig verkligen inte på huvudkaraktären, och inte någon annan heller, jag är inte ens säker på att jag förstår vad som händer hälften av gångerna.
Ingen har kommenterat än bli den första!
Författare: Jessica Schiefauer
Genre: Contemporary
Sidor: 188
Språk: Svenska
Utgiven: 2011
Betyg: ♥ ♥
Vi fyllde fjorton år den våren, Bella, Momo och jag.
Vi höll oss för oss själva.Om vintereftermiddagarna var vi oftast i Momos rum, men under den varma delen av året satt vi i Bellas trädgård, eller inne i växthuset om det regnade. Vi levde mitt i allt detta sprakande och det fick mig att glömma att jag var Kim, att jag hade en kropp som växte och sprängde. Växthuset var en frizon, ett rum att gå till där andra lagar gällde.
På dagarna utstår Kim tillsammans med sina tjejkompisar Bella och Momo killarnas kränkningar, men på nätterna dricker de av nektarn från en fantastisk blomma som förvandlar dem till pojkar.
Vi höll oss för oss själva.Om vintereftermiddagarna var vi oftast i Momos rum, men under den varma delen av året satt vi i Bellas trädgård, eller inne i växthuset om det regnade. Vi levde mitt i allt detta sprakande och det fick mig att glömma att jag var Kim, att jag hade en kropp som växte och sprängde. Växthuset var en frizon, ett rum att gå till där andra lagar gällde.
På dagarna utstår Kim tillsammans med sina tjejkompisar Bella och Momo killarnas kränkningar, men på nätterna dricker de av nektarn från en fantastisk blomma som förvandlar dem till pojkar.
Den här boken är mindre än tvåhundra sidor lång, men det har tagit mig över en och en halv månad att läsa ut den. Varför? Den är tråkig.
Det är en smart tanke, en god idé och ett bra sätt att lyfta fram dagens problem med jämställdhet. Så ja, visst hade själva tanken med den här historien potential - men tyvärr kom det aldrig längre än så. Jag fick tvinga mig att läsa vidare, och mest var det för att få den avslutad. Jag förstår mig verkligen inte på huvudkaraktären, och inte någon annan heller, jag är inte ens säker på att jag förstår vad som händer hälften av gångerna.
Det är dessutom ganska tragiskt, alltihop. Hon tänker ju inte förrän det är för sent, och sedan i slutet, vad hände där? ["Hon väntar på oss". Whuut!? Momo, eller blomman?] Det är heller inte realistiskt, trots att det ska vara en realistisk bild av hur det kan vara för flickor. Allt är överdrivet, och ibland när hon är pojke känns det som om författaren glömmer bort det och skriver som om hon vore flicka, men Tony märker ingenting. Jag blir lite smått tokig! Nej, den här boken var tyvärr inget för mig, och jag tycker att det finns böcker som helt klart är mer värda Augustpriset för ungdomsböcker än den här.
Funderingar och tankar:
Har författaren någon slags förkärlek till nogranna könsbeskrivningar? Det känns som om de dominerar hela boken!
Minnesvärda citat:
Jag hittar tyvärr inga...
Beautiful Disaster av Jamie Mcguire
Publicerat den
i Kärlek
Titel: Beautiful Disaster
Handling:
Omdöme:
Tankar och Funderingar: VARNING FÖR SPOILERS!
Minnesvärda citat:
Ingen har kommenterat än bli den första!
Författare: Jamie McGuire
Genre: Contemprary, Kärlek, Vänskap
Sidor: 437
Språk: Engelska
Utgiven: 2011
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Från Goodreads
Abby Abernathy is a good girl. She doesn’t drink or swear, and she has the appropriate number of cardigans in her wardrobe. Abby believes she has enough distance from the darkness of her past, but when she arrives at college with her best friend, her path to a new beginning is quickly challenged by Eastern University’s Walking One-Night Stand.
Travis Maddox, lean, cut, and covered in tattoos, is exactly what Abby wants—and needs—to avoid. He spends his nights winning money in a floating fight ring, and his days as the ultimate college campus charmer. Intrigued by Abby’s resistance to his appeal, Travis tricks her into his daily life with a simple bet. If he loses, he must remain abstinent for a month. If Abby loses, she must live in Travis’s apartment for the same amount of time. Either way, Travis has no idea that he has met his match.
Travis Maddox, lean, cut, and covered in tattoos, is exactly what Abby wants—and needs—to avoid. He spends his nights winning money in a floating fight ring, and his days as the ultimate college campus charmer. Intrigued by Abby’s resistance to his appeal, Travis tricks her into his daily life with a simple bet. If he loses, he must remain abstinent for a month. If Abby loses, she must live in Travis’s apartment for the same amount of time. Either way, Travis has no idea that he has met his match.
Ett ord: WOW.
Jag älskade den verkligen! Karaktärerna, historien, platserna... Allt var mitt i prick för min del och jag gick och tänkte på den flera dagar efteråt. Allt kändes trovärdigt och det var riktigt härlig läsning, och trots att jag är i något av en lässvacka just nu så läste jag ut den på bara två dagar. Gaah!
Kan man älska någon för mycket? Travis blir som nästan beroende av Abbys kärlek, och behöver den verkligen. Han är en underbar karaktär och det krossar mitt hjärta lite grann att han är så beroende av henne.
Hela min syn på Abby förändrades lite och tyvärr tyckte jag att boken tappade lite trovärdhet när de åkte till Vegas - det var som att det inte riktigt var samma Abby längre... Men hon kom ju tillbaka senare i boken :)
"Make way! Move it, people! Lets make room for this poor woman's hideously disfigured, ginormous brain! She's a fucking genius!"
"To douchebags!" he said, gesturing to Brad. "And to girls that break your heart," he bowed his head to me. His eyes lost focus. "And to the absolute fucking horror of losing your best friend because you were stupid enough to fall in love with her."
Har ni läst den? Vad tyckte ni? :)
