Änglarnas kamp av Becca Fitzpatrick
Publicerat den
i Fantasy
Titel: Änglarnas kamp
Ingen har kommenterat än bli den första!
Författare: Becca Fitzpatrick
Genre: YA, fantasy, kärlek
Sidor: 318
Språk: Svenska (orginal på engelska)
Utgiven: 2013
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥
Varning för spoilers i handlingen!
Nora och Patch trodde att de äntligen hade lämnat alla sin problem bakom sig. Men efter Hanks död har Nora ofrivilligt blivit nefilernas ledare och hon förväntas nu avsluta det han påbörjat. Hon mpste utplåna de fallna änglarna - och därmed Patch.
Fast Nora och Patch har en plan. De ska låta alla tro att de har gjort slut. Sedan ska Nora övertyga nefilerna om att de inte behöver strida mot de fallna änglarna. Samtidigt ska Patch ta reda på allt om de fallna änglarnas avsikter. Tillsammans tänker de sätta stopp för det stora kriget innan det ens hinner börja.
Men när det drar ihop sig till slutstrid frestas Nora av en överväldigande och beroendeframkallande kraft. En kraft stark nog att krossa kärleken mellan henne och Patch.
Jag vill börja med att säga att det här är ingen lätt recension för mig att skriva. Jag har så länge skrattat och gråtit och älskat med Nora och utsett den här serien till min absoluta favorit, att det är svårt för mig att skriva den här recensionen, särskilt med tanke på mina blandade känslor för den. Jag är inte besviken, inte direkt, men den här boken stack inte ut från mängden lika mycket som de andra i serien, tyvärr. Vilket jag tycker är lite synd med tanke på att det är det sista vi får se av denna underbara värld och dessa härliga karaktärer.
Den var bra, det var den helt klart. Så mycket står jag fast vid! Men det jag saknade i den här boken, som jag har älskat i dem andra, var tex. relationen till Vee, kärleken med Patch och Nora som ständigt och aktivt sökte efter sanningen. Allt detta fanns med, förstås, bara inte lika mycket som jag kanske hade hoppats på, och tyvärr kände jag att det gick ut lite över historien som helhet. Patch var med, men inte lika mycket som i de föregående böckerna och jag saknade honom, och samma sak med Vee och även Scott, faktiskt. Det är ju karaktärerna och deras relationer till varandra som är det intressantaste att läsa om, eftersom att det är det viktigaste de har att förlora i kampen.
Det var mot slutet, när allt radade upp sig som tårarna började flöda. Händelse efter händelse, en sak som krossade mitt hjärta avlöste en annan och det var helt klart känslomässigt för min del. Det var då jag började känna att jag kom in i stämningen ordentligt. När Patch (spoiler!) skickades till helvetet trodde jag att mitt hjärta skulle brista med Noras, och när han sedan kom tillbaka och fick makten att känna saker fysiskt så kunde mitt hjärta ha spruckit av lycka istället. Så det som hände i slutet berörde mig vekligen, även om vägen dit inte riktigt såg ut som jag hade önskat. Men ta inte min recension fel! Den var bra, den var bara inte den bästa boken i serien.
Tankar och Funderingar:
Jag varnar igen för spoilers!
Jag tycker faktiskt att Vee skulle fått förbli människa.
R.I.P Scott! :'( Det var grymt av Becca att ta hans liv, och jag jag sörjde honom omedelbart med många tårar!
Åh, vad jag älskar Patch alltså! Han blir ju bara bättre och bättre. Och jag blev så lycklig när han kunde känna henne och fick sin högsta önskan uppfylld! Han är helt klart värd det!
Undrar om Patch och Basso någonsin kände varann i himlen? o.O
Nora och Patch fick sitt föralltid och det räcker för att göra mig lycklig!
Minnesvärda citat:
"Vi ska ta död på ryktena om att jag är ihop med en fallen ängel, och ingenting tyder på mer solidaritet än att få ihop det med en av sina egna, liksom. De kanske till och med börjar kalla oss för Norante. Eller Danta. Hur låter det?" - Nora
"Jag fattar inte att du kan vara så lugn. Jag hade förväntat mig någon sorts reaktion, ett utbrott, vad som helst. Utifrån tidigare erfarenheter hade jag åtminstone väntat mig armviftningar och en rejäl ramsa svordomar. Det känns som om jag lika gärna kunde ha avslöjat allt det här för en tegelvägg."
"Babe, du får mig att låta som en diva." - Nora och Vee
Boktips #1
Publicerat den
i Contemporary
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!
Det här är en bok som jag läste för några år sedan, som jag verkligen älskade och vill rekommendera jättevarmt! Jag minns tyvärr inte alla detaljer tillräckligt väl för att skriva en recenssion, så jag tänkte att jag helt enkelt kunde skriva ett litet boktips den ;)
Himlen börjar här av Jandy Nelson
Handling: (Goodreads)
Seventeen-year-old Lennie Walker, bookworm and band geek, plays second clarinet and spends her time tucked safely and happily in the shadow of her fiery older sister, Bailey. But when Bailey dies abruptly, Lennie is catapulted to center stage of her own life - and, despite her nonexistent history with boys, suddenly finds herself struggling to balance two.
Toby was Bailey's boyfriend; his grief mirrors Lennie's own. Joe is the new boy in town, a transplant from Paris whose nearly magical grin is matched only by his musical talent. For Lennie, they're the sun and the moon; one boy takes her out of her sorrow, the other comforts her in it. But just like their celestial counterparts, they can't collide without the whole wide world exploding.
Jag älskade den verkligen och kan varmt rekommendera den! :)
The Fault in our Stars av John Green
Publicerat den
i Kärlek
Titel: The Fault on our Stars
Men jag kände ett visst avstånd till Hazel, vilket självklart var lite jobbigt eftersom att hon är den som berättar historien. Hon är rolig och generellt så tycker jag om henne, men jag kom henne aldrig så pass nära som jag hade velat. Synd, för jag tyckte annars om boken! Språket är bra och trots det tunga ämnet och all den smärta som den bär på så är den ganska lättsmält.
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!
Författare: John Green
Genre: Kärlek
Sidor: 313
Språk: Engelska
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥
Handling (från Goodreads):
Diagnosed with Stage IV thyroid cancer at 13, Hazel was prepared to die until, at 14, a medical miracle shrunk the tumours in her lungs... for now.
Two years post-miracle, sixteen-year-old Hazel is post-everything else, too; post-high school, post-friends and post-normalcy. And even though she could live for a long time (whatever that means), Hazel lives tethered to an oxygen tank, the tumours tenuously kept at bay with a constant chemical assault.
Enter Augustus Waters. A match made at cancer kid support group, Augustus is gorgeous, in remission, and shockingly to her, interested in Hazel. Being with Augustus is both an unexpected destination and a long-needed journey, pushing Hazel to re-examine how sickness and health, life and death, will define her and the legacy that everyone leaves behind.
Two years post-miracle, sixteen-year-old Hazel is post-everything else, too; post-high school, post-friends and post-normalcy. And even though she could live for a long time (whatever that means), Hazel lives tethered to an oxygen tank, the tumours tenuously kept at bay with a constant chemical assault.
Enter Augustus Waters. A match made at cancer kid support group, Augustus is gorgeous, in remission, and shockingly to her, interested in Hazel. Being with Augustus is both an unexpected destination and a long-needed journey, pushing Hazel to re-examine how sickness and health, life and death, will define her and the legacy that everyone leaves behind.
Omdöme:
Jo, jag tyckte ju om den. Den är realistisk, speciellt när det kommer till cancern som är ständigt närvarande i deras liv, men det är inte därför fokus ligger - det ligger på deras sorgliga kärlekshistoria, som när man låter den krossar ens hjärta. (SPOILER!) Samtidigt var det ju uppenbart att de inte skulle få för alltid tillsamans.
Jag tycker generellt om alla karaktärerna - de känns verkliga och har på ett realistiskt sätt formats av sina sjukdomar, och då menar jag ju självklart till personligheterna. Min favorit var Augustus, som spred ljus över människor som har så mycket ont i sitt liv med sin härliga, charmiga personlighet. (SPOILER!) Only the good die young, antar jag, och jag ska erkänna att jag fällde tårar över Augustus.
Men jag kände ett visst avstånd till Hazel, vilket självklart var lite jobbigt eftersom att hon är den som berättar historien. Hon är rolig och generellt så tycker jag om henne, men jag kom henne aldrig så pass nära som jag hade velat. Synd, för jag tyckte annars om boken! Språket är bra och trots det tunga ämnet och all den smärta som den bär på så är den ganska lättsmält.
Minnesvärda citat:
Det finns många fina citat att hämta här, men resten får ni om ni läser boken! :)
"You don't get to choose if you get hurt in this world...but you do have some say in who hurts you. I like my choices."
"The marks humans leave are too often scars."
"The world is not a wish-granting factory."
"As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once."
Rekommenderas till:
Er som gillar en lättsmält men väldigt sorglig kärlekshistoria, och som är beredda att beröras!
Rekommenderas inte till:
I den här boken finns varken ett lyckligt slut eller fantasy, så om det är vad du söker så bör du leta någon annanstans!
