Författare: Susan Ee

Genre: Dystopi

Sidor: 326

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥

 

 

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja den här recenssionen... Så jag tänker börja med att säga att det var svårt att sätta betyg på boken, eftersom att det vägde mellan en 4 och en 5. Tillslut bestämde jag mig för att i bokvärlden så avrundar jag hellre neråt än uppåt i betyg, eftersom att det inte finns några gränser för hur fantastisk en bok kan vara. Vilket, förresten, den här boken var. 

 

Jag gillade den verkligen. Karaktärerna var levande och berättelsen stannade inte där det blev obehagligt utan fortsatte, och jag satt som klistrad, vände blad utan att ens tänka på det. Jag hade hört hur bra den här boken skulle vara, så det var ingen chock att den var det - men det betyder inte att den var som jag föreställt mig. 

 

Jag tycker om både Penryn och Raffe, och det jag tycker att Ee får till så bra är att det inte blir någon som direkt byter sida bara för att de lär känna den andra. De vet båda två att de står på olika sidor i ett krig, och vad de känner för varandra överskuggar inte det. Det är ofta här det blir insta-kärlek, men här är det inte något sånt utan trovärdigheten håller hela vägen. Men trots att de står på olika sidor i ett krig, så utvecklas deras relation till en av stark lojalitet, och jag längtar efter att läsa nästa bok!

 

Det som jag hade lite svårt för var hur brutal boken blev. Eller, brutal och brutal, men jag kan tycka att mot slutet var Ee kanske lite väl hård mot sina karaktärer (läs under Reaktioner). Ändå är det en av de saker som gör att boken blir så bra, att hon inte är rädd för att förstöra - de är i ett krig och ett krig är inte någonsin skonsamt. Så jag antar att det är bra egentligen, trots förlusten som jag som läsare också känner. Det är väl den som talar här. 

 

För att sammanfatta det hela så vill jag verkligen rekommendera den här godingen! Den har det mesta, och även om du är trött på dystopier så finns det en stor chans att den här boken kommer att fånga dig. Ge den en chans, för det är det minst den är värd!

 

 

Reaktioner: SPOILER ALERT!

Hur de gjorde om barn till monster var ju bara brutalt hemskt - efter allt Penryn gått igenom för att hitta sin syster och så hittar hon henne i det skicket? Det var bara elakt. Hoppas verkligen att det går att fixa :/

 

Samma sak gäller Raffes vingar - vad är grejen med att kämpa jättehårt för något och offra allt, bara för att sedan bli dragen vid näsan och förlora hoppet också? Det gjorde ju boken på ett sätt jättebra och spännande, men jag tyckte det var lite väl hårt kanske. 

 

Nästa bok, nu tack! :D

 

Citat:

"I've never thought about it before, but I'm proud to be human. We're ever so flawed. We're frail, confused, violent, and we struggle with so many issues. But all in all, I'm proud to be a Daughter of Man"

- Penryn

 

"Are you really an archangel?" I whisper.

He gives me a cocky grin. "Impressed?"

"No", I lie, "But I have some complaints I'd like to file about your personnel."

"Talk to middle management."

- Penryn & Raffe

 

1. Angelfall

2. World After

3. Untitled

4. Untitled

5. Untitled

Genre: Fantasy, Kärlek,

Sidor: 359

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ 

 

Andra boken i serien utläst, och vad tycker jag egentligen om den? Den första boken, The Iron King, var ju lite av en besvikelse för mig. Men jag hade ändå starka hopp för att jag skulle tycka mer om den här boken. Blev det så? Nja - min åsikt om den här serien förblir ungefär densamma. 

 

Ärligt talat så vet jag inte vad det är som gör att jag inte fullkomligt kan älska den här serien så som jag hade trott att jag skulle göra. Jag tror att det har med språket att göra, eller kanske snarare med hur historien är uppbyggd. Det mesta av fokuset hamnar på olika varelser och äventyret, och jag önskar att det var mer intriger mellan karaktärerna, att man kunde känna mer av den kärlek och de starka band som man vet ska finnas där. 

 

Så ja, jag är lite besviken av den här boken och även lite kritisk mot serien - det är inte en favorit. Delar fick jag skumma mig igenom för att orka med, och jag ville helst läsa ut boken för att jag visste att jag inte skulle läsa ut den om jag började på en ny innan den var färdig. Men det är trots detta ändå en bok som fick mig att skratta och som jag på något dubbelmoraliskt sätt hyser en viss kärlek för. Karaktärerna har sina stunder och särskilt Puck får mig att skratta lite odiskret för mig själv när jag sitter och läser på bussen. Så det drar upp betyget till åtminstone en trea. Jag vet dessutom att jag har en förmåga att vara lite för hård med betyg precis när jag läst ut en bok, och att jag med lite distans inser att den inte är så tokig ändå.

 

Reaktioner:

Hade velat se mer av Ash i boken...

 

Tycker fortfarande att det är obehagligt med att magin i världen håller på att dö! Usch, vill inte tänka på det. 

 

Citat:

1. The Iron King

2. The Iron Daughter

3. The Iron Queen

4. The Iron Knight

Författare: Sandra Brown

Genre: Deckare, Kärlek

Sidor: 467

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ 

 

Det var ett tag sedan nu som den här boken oväntat damp ner i brevlådan. När jag öppnade paketet så kom jag ihåg att jag hade gått med i utlottningen för ett exemplar av Low Pressure på Goodreads giveaways, men jag hade aldrig förväntat mig att vinna! Att jag gjorde det var hur som helst väldigt trevligt, och boken verkade väldigt spännande. Ändå har den stått oläst i hyllan i flera månader. Fram tills nu.

 

Främsta anledningen till det är nog att även om den verkade bra, så var det inte riktigt min genre. Det är ju en vuxenbok, och jag läser mest YA, men framför allt så är den mer åt deckar-hållet, vilket har en tendens att skrämma upp mig och min livliga fantasi. Hur som helst så är jag glad att jag plockade upp den här boken, för den överraskade mig och jag har egentligen inget dåligt att säga om den. 

 

Man får följa historien ur väldigt många synvinklar, men jag kände ändå att jag hängde med bra. Ibland blev jag lite förvirrad eftersom att karaktärerna hade ganska lika namn ibland, tex. Dale och Dent eller Rupe och Ray. Då kunde jag i början blanda ihop dem lite. Men eftersom att deras berättarröster och karaktärer är väldigt olika så lär man sig snabbt att skilja på dem. 

 

Takten är relativt rapp - det händer nya saker hela tiden, och eftersom att sanningen avmaskeras så blir det mer och mer spännande. Det är bra planterat och snygg plottning - själv hade jag ingen aning om vem mördaren var förrän jag läste det. Kanske är det för att jag är ovan att agera läsar-dektektiv, men jag har en känsla av att även en van deckarläsare skulle tycka att det var en bra upplagd deckare.

 

Det jag gillar så bra med den är att det är en bra blandning mellan relationer och att ta reda på vem mördaren är. Det finns mycket historia och spänningar mellan karaktärerna och det får också ta plats i berättelsen, något som jag själv uppskattade mycket. Karaktärerna är trovärdiga och lätta att sympatisera med, och jag gillar karaktärsutvecklingarna under bokens gång. 

 

Kort och gott så gillar jag Low Pressure väldigt mycket! Jag är inte vanligtvis en deckarläsare, men jag känner ändå igen en bra bok när jag läser den och den här räknas absolut som en. Jag har tänkt på den mycket sedan jag läste ut den och rekommenderar den verkligen vidare! Söker du en spännande, välplanerad deckare med trovärdiga karaktärer och relationer, så borde du plocka upp den här.

 

 

Dent är nog min favoritkaraktär! Han fick mig att skratta många gånger :)

 

Susan är verkligen hemsk - särskilt mot Bellamy. Jag blir arg på henne fastän hon inte ens lever längre!

 

Författare: Kerstin Gier

Genre: YA, Kärlek, Fantasy

Sidor: 364

Språk: Svenska (Orginal på Tyska)

Betyg: ♥ ♥ ♥

 

Gwendolyn Shepherd lever med sin stora och speciella familj i London. I väntan på att hennes malliga kusin ska göra sin första tidsresa, fördriver Gwen tiden med att plugga och hänga med sin bästa kompis efter skolan. Ända tills den dag hon plötsligt befinner sig i det viktorianska London i slutet av 1800-talet! 

 

Gwendolyn finner sig snart indragen i hemliga planer och mystiska intriger som ett uråldrigt ordenssällskap under ledning av 1700-talsgreven av Saint Germain planerar. Tillråga på allt så utses den några år äldre Gideon, snygg men värsta stroppen, till hennes ledsagare för att hjälpa henne med de första tidsresorna.

 

Den här är en sådan serie som man har sett många recenssioner på, men jag hade egentligen inga större planer på att läsa den, trots att den verkar vara väldigt omtyckt. Jag hade väl ingen riktig uppfattning om vad den faktiskt handlade om. Men så såg jag den i bokhandeln, med det där snygga omslaget och beslutade i ett spontant bokjakts-ögonblick att köpa med den hem ändå. 

 

Och jag gillade den! Den är skön att läsa, för att den har en sådan lättsam ton rakt igenom. Gwendolyn tar allt med ro, och från början störde jag mig lite på henne - det var så mycket utropstecken och överdrivna jämförelser överallt. Men efter ett tag så vande jag mig och just det kom att bli det jag uppskattade med den här boken. Gwen är knappast den mest mogna sextonåringen som jag har stött på inom litteraturen, men hon hade sin charm och jag skrattade högt flera gånger, åt saker som sades och som hände. 

 

Jag gillade konceptet med tidsresorna. Jag vet att det är ett vanligt ämne inom YA men jag har ändå inte läst så många böcker med tidsresor i. Jag som älskar historia tyckte att det var väldigt spännande att få små smygtittar av flydda tider, särskilt 1700-talet och 1800-talet som jag har en speciell kärlek till. Jag uppskattade även att Gier verkligen har tagt hänsyn till samtida händelser och tagit med dem i sin berättelse - det var roligt att läsa om tex. hur Newton och de andra vetenskapsmännen, som man ju känner till sedan innan, var inblandade i allt det här!

 

Jag ser fram emot att plocka upp nästa bok. Boken var lättsam, mysig och på sina ställen väldigt rolig, men det känns såhär efteråt som att den mest egentligen lade förutsättningarna som krävs för att nästa bok ska kunna bli riktigt bra. Jag hoppas att jag har rätt - i vilket fall som helst så lär jag plocka upp fortsättningen snart. Och om du inte har plockat upp den här ännu, så är det på tiden! ;)

 

 

Reaktioner:

Gud så kort boken var! Inte sidomässigt, men vad gäller själva historien så kändes det inte som att det egentligen hann hända så mycket innan boken var slut :o

 

Jag älskar hur Gwendolyn och Leslie jämt refererar till olika filmer när de funderar över hur saker och ting ligger till. Helt klart en bra informationskälla, haha!

Citat:

"Om det här var en film skulle boven visa sig vara den man minst anade. Men eftersom att det här inte är någon film skulle jag gissa på gubben som försökte strypa dig."

- Leslie

 

Andra delar i serien:

1. Rubinröd

2. Safirblå

3. Smaragdgrön

Författare: Kimberly Derting

Genre: YA, Fantasy

Sidor: 358

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥

 

 

Den här serien är en av de första jag började läsa på engelska, dvs. för en evighet sedan. Första boken i serien, The Body Finder, var riktigt bra och jag satt som klistrad där ett höstlov för två år sedan. Nästa bok, Desires of the Dead, fångade mig på precis samma sätt. Nu har jag läst den tredje boken i serien och den är också bra. Men den lever tyvärr inte riktigt upp till mina förväntningar. 

 

Mycket har förändrats sedan sist, och jag kan inte låta bli att skylla min vaga besvikelse lite på det. Det är en bra handling, men jag saknar Jay, som man knappt träffar alls i boken. Ärligt talat så tror jag att hon träffade honom två gånger under hela boken och det känns jäkligt torftigt kan jag tycka. Kanske är det att FBI är så inblandat helt plötsligt - en del av vad som gjorde böckerna så bra (enligt mig) var att Violet levde som vilken annan tonåring som helst. Nu är hon med i en special-insatsstyrka och det är inte så mycket annat man får i den här boken. 

 

Självklart finns det ljusglimtar som påminner mig om varför jag tycker om den här serien så mycket. Och jag tycker egentligen inte att det är en dålig bok, men det var inte lika mycket av det som jag älskade i de andra böckerna i den här vilket sänker helhetsintrycket en aning. Men det är samtidigt spännande saker som händer och nya, intresanta karaktärer. Det är ju en bra handling - jag hade bara önskat mer av de karaktärer som jag har fallit för här. 

 

Utan att spoila så vill jag även säga att epilogen förstörde för mig. Den sänkte lite mina förhoppningar för nästa bok. Trots det kommer jag att plocka upp den och jag hoppas på att få läsa mer om Jay och Violets andra vänner i den!

 

 

Jätteoväntat att Rafe och Sarah var syskon! Riktig chock, för mig i alla fall.

 

Krystal är superhärlig. Hon är nog favoriten bland de nya karaktärerna för mig!

 

För att återvända till epilogen - vad tusan?! Vilka svin är det hon jobbar för egentligen, maffian? Inga good-guys i alla fall om hon inte ens får sluta. Kul att hennes liv är förstört :/

 

Citat:

 

1. The Body Finder

2. Desires of the Dead

3. The last Echo

4. Dead Silence

 

 

Författare: Cassandra Clare

Genre: YA, Fantasy, Kärlek

Sidor: 492

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

 

Den här serien har alltid varit bra - den har precis vad jag söker i en bok. Bra karaktärer, spännande handling, komplicerade relaioner och massvis med humor. Dessutom har det alltid kommit nya utmaningar och kompliktationer i böckerna, vilket är perfekt (upprepning = besvikelse). Men trots allt detta så har den här boken faktiskt lyckats slå sina föregångare och enligt mig är det den bästa i serien hittills. 

 

Så mycket har byggts upp i böckerna innan, och när allt i den här boken ställdes på sin spets så läste jag med näsan två centimeter ifrån sidorna (alltid ett gott tecken) och med väldigt känslosamma reaktioner i form av högljudda utrop och vilda slag omkring mig när jag läste (också ett gott tecken). Allt var så extremt, underbart spännande och jag kan inte låta bli att avundas Clares magiska författarhjärna som lyckats väva ihop en så bra historia. 

 

Jag insåg efter ungefär halva boken att hela serien utspelat sig inom loppet för cirka två-tre veckor. Det känns som om man har känt dem hur länge som helst! Och fastän det faktiskt stör logiken lite, så gör det inget eftersom att så mycket har hänt att trots att de bara har känt varandra i mindre än en månad så känns det naturligt att Jace och Clary känner som de gör för varandra och att de alla är så lojala mot varandra. Jag försöker komma på något som stör mig men det är rätt så tomt på den fronten. Ännu ett gott tecken!

 

Dock kändes det som ett avslut, på något sätt, i den här boken. Det som har byggts upp har liksom löst sig lite nu kan jag känna, vilket ger mig funderingar över nästa bok - vad kommer den att handla om? Jag lär hur som helst plocka upp den väldigt snart, för just nu är jag i en Shadowhunter-bubbla och jag vill gärna stanna där så länge som möjligt. För er som inte redan har läst den här serien, säger jag bara läs, läs nu! :)

 

 

JAG VISSTE DET!!! Jag visste att de inte kunde vara syskon! I två hela böcker har jag verkligen funderat på hur historien skulle kunnat förvridas, försökt hitta kryphål i berättelsen som visade på att det inte var sant. Mina gissningar kanske var fel, men jag visste det! Och jag är sååå lycklig för att det löste sig! (So far... :O)

 

Sebastian var mysko redan från början... Jag litade aldrig på den reptilen.

 

Gillar hur Simon och Jaces relation förändras under boken! Det märks att de båda börjar få mer respekt för varandra.

 

Citat:

- Alec och Jace

 

1. City of Bones

2. City of Ashes