Författare: Susan Ee

Genre: Dystopi

Sidor: 326

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥

 

 

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja den här recenssionen... Så jag tänker börja med att säga att det var svårt att sätta betyg på boken, eftersom att det vägde mellan en 4 och en 5. Tillslut bestämde jag mig för att i bokvärlden så avrundar jag hellre neråt än uppåt i betyg, eftersom att det inte finns några gränser för hur fantastisk en bok kan vara. Vilket, förresten, den här boken var. 

 

Jag gillade den verkligen. Karaktärerna var levande och berättelsen stannade inte där det blev obehagligt utan fortsatte, och jag satt som klistrad, vände blad utan att ens tänka på det. Jag hade hört hur bra den här boken skulle vara, så det var ingen chock att den var det - men det betyder inte att den var som jag föreställt mig. 

 

Jag tycker om både Penryn och Raffe, och det jag tycker att Ee får till så bra är att det inte blir någon som direkt byter sida bara för att de lär känna den andra. De vet båda två att de står på olika sidor i ett krig, och vad de känner för varandra överskuggar inte det. Det är ofta här det blir insta-kärlek, men här är det inte något sånt utan trovärdigheten håller hela vägen. Men trots att de står på olika sidor i ett krig, så utvecklas deras relation till en av stark lojalitet, och jag längtar efter att läsa nästa bok!

 

Det som jag hade lite svårt för var hur brutal boken blev. Eller, brutal och brutal, men jag kan tycka att mot slutet var Ee kanske lite väl hård mot sina karaktärer (läs under Reaktioner). Ändå är det en av de saker som gör att boken blir så bra, att hon inte är rädd för att förstöra - de är i ett krig och ett krig är inte någonsin skonsamt. Så jag antar att det är bra egentligen, trots förlusten som jag som läsare också känner. Det är väl den som talar här. 

 

För att sammanfatta det hela så vill jag verkligen rekommendera den här godingen! Den har det mesta, och även om du är trött på dystopier så finns det en stor chans att den här boken kommer att fånga dig. Ge den en chans, för det är det minst den är värd!

 

 

Reaktioner: SPOILER ALERT!

Hur de gjorde om barn till monster var ju bara brutalt hemskt - efter allt Penryn gått igenom för att hitta sin syster och så hittar hon henne i det skicket? Det var bara elakt. Hoppas verkligen att det går att fixa :/

 

Samma sak gäller Raffes vingar - vad är grejen med att kämpa jättehårt för något och offra allt, bara för att sedan bli dragen vid näsan och förlora hoppet också? Det gjorde ju boken på ett sätt jättebra och spännande, men jag tyckte det var lite väl hårt kanske. 

 

Nästa bok, nu tack! :D

 

Citat:

"I've never thought about it before, but I'm proud to be human. We're ever so flawed. We're frail, confused, violent, and we struggle with so many issues. But all in all, I'm proud to be a Daughter of Man"

- Penryn

 

"Are you really an archangel?" I whisper.

He gives me a cocky grin. "Impressed?"

"No", I lie, "But I have some complaints I'd like to file about your personnel."

"Talk to middle management."

- Penryn & Raffe

 

1. Angelfall

2. World After

3. Untitled

4. Untitled

5. Untitled

Genre: Fantasy, Kärlek,

Sidor: 359

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ 

 

Andra boken i serien utläst, och vad tycker jag egentligen om den? Den första boken, The Iron King, var ju lite av en besvikelse för mig. Men jag hade ändå starka hopp för att jag skulle tycka mer om den här boken. Blev det så? Nja - min åsikt om den här serien förblir ungefär densamma. 

 

Ärligt talat så vet jag inte vad det är som gör att jag inte fullkomligt kan älska den här serien så som jag hade trott att jag skulle göra. Jag tror att det har med språket att göra, eller kanske snarare med hur historien är uppbyggd. Det mesta av fokuset hamnar på olika varelser och äventyret, och jag önskar att det var mer intriger mellan karaktärerna, att man kunde känna mer av den kärlek och de starka band som man vet ska finnas där. 

 

Så ja, jag är lite besviken av den här boken och även lite kritisk mot serien - det är inte en favorit. Delar fick jag skumma mig igenom för att orka med, och jag ville helst läsa ut boken för att jag visste att jag inte skulle läsa ut den om jag började på en ny innan den var färdig. Men det är trots detta ändå en bok som fick mig att skratta och som jag på något dubbelmoraliskt sätt hyser en viss kärlek för. Karaktärerna har sina stunder och särskilt Puck får mig att skratta lite odiskret för mig själv när jag sitter och läser på bussen. Så det drar upp betyget till åtminstone en trea. Jag vet dessutom att jag har en förmåga att vara lite för hård med betyg precis när jag läst ut en bok, och att jag med lite distans inser att den inte är så tokig ändå.

 

Reaktioner:

Hade velat se mer av Ash i boken...

 

Tycker fortfarande att det är obehagligt med att magin i världen håller på att dö! Usch, vill inte tänka på det. 

 

Citat:

1. The Iron King

2. The Iron Daughter

3. The Iron Queen

4. The Iron Knight

Författare: Julie Kagawa

Genre: Fantasy, Kärlek, YA

Sidor: 363

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥

 

Vad som först lockade mig att läsa den här serien var omslaget, och därefter beskrivningen på baksidan - men det var flera år sedan. Sedan har det helt enkelt inte blivit av att jag har köpt hem böckerna. Men nu, inför Mexico, så passade jag på att klicka hem hela serien. Första boken är utläst och på plats i hyllan igen - så, undrar ni, levde den upp till förväntningarna?

 

Svaret är både ja och nej. 

 

Jag gillade den, men den var inte som jag hade trott. Min första tanke var om jag hade missuppfattat saken och gett mig på en omtolkning av Alice i underlandet - hon blev jagad genom skogen, hamnade hos en katt som undrade vart hon skulle, det talades om ett orakel... Ja, ni förstår. De första hundra sidorna fick jag kämpa mig igenom, men därefter började historien komma igång bättre och jag gillade den mer och mer. 

 

Sanningen är att jag är ett stort fan av storslagna kärlekshistorier, och det var vad jag hade väntat mig av den här boken - en sådan där som får ens eget hjärta att värka. Och visst fanns där kärlek, men inte i den skala jag hade väntat mig, så på den fronten vart jag därför lite besviken. Det var mer beskrivningar av varelser och platser, mer äventyr. Men eftersom att jag gillar det också, så tyckte jag om den ändå. Det var inte den bästa bok jag läst, men det är en bra början på en serie och jag tror att historien kommer att växa och bli bättre och bättre ju mer man läser. 

 

Jag tror även att det här är en serie jag borde ha läst på svenska. Inte för att jag inte förstår på engelska, utan för att med alla beskrivningar så flyter det helt enkelt på bättre och snabbare, och kanske hade boken fångat mig ännu mer då. Lite sent nu, när jag har köpt hela serien på engelska redan. :/

 

Men jag kommer absolut att läsa nästa bok, eftersom att jag redan har den hemma, och har hopp för att den är ännu bättre!

 

 

Läskigt hur magin håller på att försvinna. Jag vill inte tänka på det! :(

 

1. The Iron King

2. The Iron Daughter

3. The Iron Queen

4. The Iron Knight

 

 

Författare: Kimberly Derting

Genre: YA, Fantasy

Sidor: 358

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥

 

 

Den här serien är en av de första jag började läsa på engelska, dvs. för en evighet sedan. Första boken i serien, The Body Finder, var riktigt bra och jag satt som klistrad där ett höstlov för två år sedan. Nästa bok, Desires of the Dead, fångade mig på precis samma sätt. Nu har jag läst den tredje boken i serien och den är också bra. Men den lever tyvärr inte riktigt upp till mina förväntningar. 

 

Mycket har förändrats sedan sist, och jag kan inte låta bli att skylla min vaga besvikelse lite på det. Det är en bra handling, men jag saknar Jay, som man knappt träffar alls i boken. Ärligt talat så tror jag att hon träffade honom två gånger under hela boken och det känns jäkligt torftigt kan jag tycka. Kanske är det att FBI är så inblandat helt plötsligt - en del av vad som gjorde böckerna så bra (enligt mig) var att Violet levde som vilken annan tonåring som helst. Nu är hon med i en special-insatsstyrka och det är inte så mycket annat man får i den här boken. 

 

Självklart finns det ljusglimtar som påminner mig om varför jag tycker om den här serien så mycket. Och jag tycker egentligen inte att det är en dålig bok, men det var inte lika mycket av det som jag älskade i de andra böckerna i den här vilket sänker helhetsintrycket en aning. Men det är samtidigt spännande saker som händer och nya, intresanta karaktärer. Det är ju en bra handling - jag hade bara önskat mer av de karaktärer som jag har fallit för här. 

 

Utan att spoila så vill jag även säga att epilogen förstörde för mig. Den sänkte lite mina förhoppningar för nästa bok. Trots det kommer jag att plocka upp den och jag hoppas på att få läsa mer om Jay och Violets andra vänner i den!

 

 

Jätteoväntat att Rafe och Sarah var syskon! Riktig chock, för mig i alla fall.

 

Krystal är superhärlig. Hon är nog favoriten bland de nya karaktärerna för mig!

 

För att återvända till epilogen - vad tusan?! Vilka svin är det hon jobbar för egentligen, maffian? Inga good-guys i alla fall om hon inte ens får sluta. Kul att hennes liv är förstört :/

 

Citat:

 

1. The Body Finder

2. Desires of the Dead

3. The last Echo

4. Dead Silence

 

 

Författare: Cassandra Clare

Genre: YA, Fantasy, Kärlek

Sidor: 492

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

 

Den här serien har alltid varit bra - den har precis vad jag söker i en bok. Bra karaktärer, spännande handling, komplicerade relaioner och massvis med humor. Dessutom har det alltid kommit nya utmaningar och kompliktationer i böckerna, vilket är perfekt (upprepning = besvikelse). Men trots allt detta så har den här boken faktiskt lyckats slå sina föregångare och enligt mig är det den bästa i serien hittills. 

 

Så mycket har byggts upp i böckerna innan, och när allt i den här boken ställdes på sin spets så läste jag med näsan två centimeter ifrån sidorna (alltid ett gott tecken) och med väldigt känslosamma reaktioner i form av högljudda utrop och vilda slag omkring mig när jag läste (också ett gott tecken). Allt var så extremt, underbart spännande och jag kan inte låta bli att avundas Clares magiska författarhjärna som lyckats väva ihop en så bra historia. 

 

Jag insåg efter ungefär halva boken att hela serien utspelat sig inom loppet för cirka två-tre veckor. Det känns som om man har känt dem hur länge som helst! Och fastän det faktiskt stör logiken lite, så gör det inget eftersom att så mycket har hänt att trots att de bara har känt varandra i mindre än en månad så känns det naturligt att Jace och Clary känner som de gör för varandra och att de alla är så lojala mot varandra. Jag försöker komma på något som stör mig men det är rätt så tomt på den fronten. Ännu ett gott tecken!

 

Dock kändes det som ett avslut, på något sätt, i den här boken. Det som har byggts upp har liksom löst sig lite nu kan jag känna, vilket ger mig funderingar över nästa bok - vad kommer den att handla om? Jag lär hur som helst plocka upp den väldigt snart, för just nu är jag i en Shadowhunter-bubbla och jag vill gärna stanna där så länge som möjligt. För er som inte redan har läst den här serien, säger jag bara läs, läs nu! :)

 

 

JAG VISSTE DET!!! Jag visste att de inte kunde vara syskon! I två hela böcker har jag verkligen funderat på hur historien skulle kunnat förvridas, försökt hitta kryphål i berättelsen som visade på att det inte var sant. Mina gissningar kanske var fel, men jag visste det! Och jag är sååå lycklig för att det löste sig! (So far... :O)

 

Sebastian var mysko redan från början... Jag litade aldrig på den reptilen.

 

Gillar hur Simon och Jaces relation förändras under boken! Det märks att de båda börjar få mer respekt för varandra.

 

Citat:

- Alec och Jace

 

1. City of Bones

2. City of Ashes

 

Författare: Cassandra Clare

Genre: Fantasy, Kärlek

Sidor: 411

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ 

 

Ja hörni... det tog mig längre tid än jag trodde att ta mig igenom uppföljaren till City of Bones, men nu har jag slutligen vänt på sista bladet. Så vad tyckte jag?

 

City of Ashes fångade mig på samma sätt som City of Bones gjorde - med sin humor och en historia som är komplicerad och på sätt och vis hjärtekrossande och samtidigt som den är inget annat än underbar. Karaktärerna är så invecklade och deras relationer är det som gör att den här boken är läsvärd tycker jag. Det är som sagt en fängslande och bra bok, men jag hade inga problem med att lägga den ifrån mig ett tag ändå. 

 

Många har sagt att den här bokserien är en av de bästa de har läst, och det kan jag inte hålla med om. Jag älskar den och den har verkligen något som gör den annorlunda och speciell, något som gör att jag längtar efter att läsa den. Men jag kan inte sluta mig till gruppen som påstår att den här boken har förändrat deras liv, hur gärna jag än skulle vilja det.

 

Men den är så genialiskt upplaggd och jag är övertygad om att den här serien kommer att fortsätta att vrida och vända och överraska till sista bladet! Det känns som om man förstår något bara för att inse att det inte alls är så det är, och det är en härlig känsla tycker jag. Jag ser verkligen fram emot nästa del i serien och ska skaffa hem den så snart som möjligt!

 

Särskilt eftersom att jag har hört att något stort och viktigt händer i den, som avslöjas i filmen (det är därför jag inte har sett filmen), och det gör mig väldigt sugen på att ta reda på vad det är. 

 

City of Ashes fortsätter i samma härliga stil som sin föregångare, med små roliga konversationer, häftiga vändningar och överraskningar och många älskvärda karaktärer. Fortsätter resten av böckerna såhär så finns inget att klaga på. Har ni inte läst den - gör det! 

 

Jag är väldigt nyfiken på Clarys och Jaces "specialgåvor" eller vad man ska kalla dem... Man får säkert reda på mer i nästa bok!

 

Jag gillade Maia, hoppas man får se mer av henne också :)

 

Oj oj, många! Jag får begränsa mig lite...

 

1. City of Bones

2. City of Ashes

Författare: Richelle Mead

Genre: Fantasy, Kärlek

Sidor: 334

Språk: Svenska (Orginal på Engelska)

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥

 

St Vladimirs skola och elevernas familjer evakueras till en avlägsen skidort under jullovet. Strigois har nämligen lyckats samla sina krafter och hela moroifamiljer har blivit slaktade, utplånade. Men det blir tyvärr inte så många mysiga skidturer för Rose: Dimitri är väldigt intresserad av en annan kvinna, Lissa måste uppföra sig ordentligt och Roses vän Mason försöker visa hur mycket han gillar henne.

 

När jag var sjuk förra veckan så fick jag plötsligt mycket tid till att läsa, och tog mig an lite olästa böcker som stått orörda i hyllan i ett x antal år. En av dessa var just Fruset blod av Richelle Mead, som jag sträckläste precis efter första delen i serien. Och jag gillar den skarpt!

 

Richelle Mead är en otroligt duktig författare som med glimten i ögat berättar historien om halvvampyren Rose Hathaway och hennes vänner på St. Vladimirs internatskola. Tempot är rappt och historien hålls igång, men språket är ändå beskrivande och man hänger med bra. Flera gånger kom jag på mig själv med att sitta och småskratta för mig själv och det var länge sedan en bok fick mig att stå och hoppa upp och ner i köket för att det var så spännande. Ni förstår säkert att jag, som tittat snett på den här serien i flera år där den stått och dammat i bokhyllan, blev positivt överraskad av den här serien och allt vad den innebär. 

 

Rose förblir min favoritkaraktär - hon är modig och tar sitt jobb på allvar, men hon är samtidigt väldigt charmig och kläcker jämt ur sig små roliga kommentarer. Hon är en allmänt älskvärd karaktär, och som sagt min favorit. Men jag måste säga att jag tycker att alla karaktärer i den här serien har små saker som gör dem speciella och intressanta att läsa om. Relationerna dem emellan är också spännande.

 

Ni förstår att jag tycker om den här boken och serien. Jag kommer definitivt att köpa hem resten av böckerna så snart jag kan och jag rekommenderar absolut serien till alla som inte har läst den! 

 

Rose förändras lite under den här boken... Undrar hur det blir i nästa?

 

"Vart ska du?" frågade han. 

"Gå och krossa ett hjärta", svarade jag." - Dimitri och Rose

 

"Vad heter du?"

"Va?", sade jag och kisade mot ljuset.

"Vad heter du?" Det var doktor Olendski som stod och stirrade ner på mig.

"Du vet vad jag heter."

"Jag vill att du ska säga det."

"Rose. Rose Hathaway."

"Vet du när din födelsedag är?"

"Det är klart att jag gör. Varför frågar du så dumma saker? Har du slarvat bort min journal?"- Rose och Doktor Olendski

 

1. Törst

2. Fruset blod

3. Skuggkysst

4. Löftet

5. Andens kraft

6. Yttersta offret

Titel: Beautiful Creatures
Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl
Genre: Magi, Kärlek
Språk: Svenska (Orginal på engelska)
Sidor: 517
Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥




En förbannelse, ett val, två öden...  
När sextonårige Ethan möter den nya tjejen Lena, inflyttad till lilla sydstatssamhället Gatlin, slår det gnistor. De dras obevekligt till varandra, men deras kärlek är farlig och hotar att avslöja mörka hemligheter ur det förflutna.

En okänd värld av magi väntar på att slå klorna i Lena. Hennes kärlek till Ethan kan inte få fortsätta... Men Ethan är beredd att göra vad som helst för att inte förlora Lena. Han tänker inte ge upp kampen mot de onda krafterna. 

Beautiful Creatures är en bok som jag definitivt skulle rekommendera! Visserligen var en av de främsta anledningarna att jag läste den att det verkade som om alla redan hade läst den och prisat den, men ändå. Har du inte läst den, så gör det!  

Jag gillar boken både karaktärsmässigt och miljömässigt. Jag ligger varken före eller efter karaktärerna i att fundera ut vad som händer, utan får tillsammans med dem lägga ihop olika ledtrådar och kartlägga sanningen. Både Lena och Ethan har lite humor vilket jag genast omfamnar, men de kan också ta det hela på allvar och det är en bra kombination. 

Själva temat med kärlek som hindras på grund av övernaturliga krafter kan kännas uttjatat och därför var det en fröjd att få uppleva Ethans och Lenas berättelse som något nytt ändå. Jag gillar konceptet med att en besvärjare är antingen ljus eller mörk och att de blir tagna på sin födelsedag. I slutet så knyts alla trådar ihop på ett bra sätt och nu är jag redo att hugga in på fortsättningen!

Det enda lite negativa med boken var att jag ibland kände att det var lite upprepningar och att det var lite långsam takt i boken. Men det var inget jag tänkte så mycket på, utan på det stora hela är jag nöjd! 


Funderingar och Tankar: SPOILER ALERT!
Jag kände på mig att det var något som inte stämde med Larkin, så jag blev inte ens förånad när sanningen uppdagade sig och han var mörk. Men jag är ändå lite arg på honom!

När Ethan hemlighetsfullt tänkte att det var uppenbart vad Macon var så undrade jag först om jag hade missat någon viktig detalj - visst, han beter sig som en vampyr, men han är ju god? tänkte jag. Nu fattar jag i alla fall! :)

Minnesvärda citat: 
"'Säkert? Du använde inte dina besvärjarkrafter eller någonting?' 'Nej, jag har fullt upp med att avvärja dina dumhetskrafter. Men jag är nog inte tillräckligt stark'" - Ethan & Lena

"Här för skördedagarna. Tant Del? Rimmar på hotell. Inte hört namnet någon kväll?" - Ridley  


Om layouten ser konstig ut så är det för att det krånglar lite här - ledsen för det.

Författare: Meg Cabot

Genre: Urban fantasy, kärlek, humor

Sidor: 451

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥

 

 

 

Meg Cabot är nog den författare som jag läst flest böcker av, och det är för att jag gillar känslan i hennes böcker - tempot är ganska rappt, och det är alltid fulllt med humor, ofta är hon också en aning ironisk. Det är väldigt lätt att fastna i hennes böcker och jag har alltid gillat det. Men trots att jag har läst böcker om spöken och om häxor av henne förut så ser jag Insatiable som den första boken jag läst av Meg Cabot som handlar om det övernaturliga - det är också den första boken av henne som jag har läst på engelska. 

 

Kanske var det därför jag kände att den här boken var lite annorlunda jämfört med allt annat jag läst av Meg Cabot. Inte direkt sämre, men annorlunda. Det var lite mer detaljer i boken än det burkar vara i hennes böcker, och även tempot var lite långsammare - dessutom följde man flera personer.

 

Men jag tyckte om den. Ibland tappade jag lusten att läsa vidare, men gjorde det ändå och på hela taget vill jag säga att det är en bra bok. Framför allt tar handlingen en lite annorlunda vändning jämfört med vad som brukar hända i vampyrhistorier, och det är ju skönt - det har blivit lite uttjatat när samma saker alltid händer. Det är ingen ny favorit och ibland var den visserligen lite seg, men jag ångrar inte att jag har läst den. Tvärtom kan jag nog faktiskt tänka mig att plocka upp andra delen i serien också. 

 

 

Jag kan inte komma underfund med om Lucien är god eller ond - jag får inget grepp om hans sanna natur. Kanske klarnar det i nästa bok? Hoppas! 

 

Haha, jag kan inte sluta skratta åt Alec. Han tror att han är så häftig, men han är ganska töntig egentligen - jag menar, vem döper sitt svärd till Señor Sticky? Bara han. Bara. 

 

Hittade inga speciella som jag fastnade för... :)

 

 

 

Författare Cassandra Clare

Genre: Urban Fantasy, kärlek

Sidor: 485

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥

 

 

 

Den här boken såg jag för första gången för flera år sedan i bokhandeln, och sedan har jag sett den många gånger efter det. Jag har också hört mycket om den och nu hade jag hört av så många att den var bra att det helt klart var dags att plocka upp den. Vilket jag nu har gjort, och absolut inte ångrar. 

 

Världen som författaren har byggt upp är härlig att befinna sig i, och jag gillar den verkligen. Precis som jag gillar karaktärerna, och själva handlingen i sig. Det finns inte så mycket mer än så att säga - jag gillar det helt enkelt. Tempot hölls igång och jag kände aldrig att jag ville lägga ner boken, snarare tvärt om. Dessutom så tycker jag att det är bra att författaren inte är rädd för att förstöra för karaktärerna, eller hur man ska uttrycka sig. SPOILER! Jag syftar här på Jace och Clary, som visar sig vara syskon. Inte halvsyskon, eller att man tror att de är syskon, utan tvättäkta helsyskon - det gör boken annorlunda och mer spännande! Fastän det gjorde mig lite halvförbannad först, haha :)

 

Jag tycker om de allra flesta karaktärerna, men framför allt Jace som är stans charmör nr 1 - han är så lätt att tycka om, och jag älskar att han är lite halvkaxig ;) Men som tidigare nämnt så gillar jag alla karaktärerna - den enda jag hade lite svårt för var Alec, men även han accepterade jag mot slutet. 

 

Det känns som om jag går runt i cirklar här - jag vet inte vad mer jag ska säga. Jag tyckte om den här boken väldigt mycket, och ser fram emot de andra delarna i serien. Och jag vill självklart rekommendera den till de av er som inte har läst den redan, fastän jag vet att de flesta har gjort det! 

 

 

En underbar sak med den här världen är att vad som helst kan finnas i den - den har ju oändliga möjligheter. 

 

Citat:

 

"If you were half as funny as you think you are, you'd be twice as funny as you are now." - Madame 

 

"Where there is love, there is often also hate. They can exist side by side." - Hodge

 

 

Titel: Änglarnas kamp

Författare: Becca Fitzpatrick

Genre: YA, fantasy, kärlek

Sidor: 318

Språk: Svenska (orginal på engelska)

Utgiven: 2013

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥

 

Fast Nora och Patch har en plan. De ska låta alla tro att de har gjort slut. Sedan ska Nora övertyga nefilerna om att de inte behöver strida mot de fallna änglarna. Samtidigt ska Patch ta reda på allt om de fallna änglarnas avsikter. Tillsammans tänker de sätta stopp för det stora kriget innan det ens hinner börja.  

 

Jag vill börja med att säga att det här är ingen lätt recension för mig att skriva. Jag har så länge skrattat och gråtit och älskat med Nora och utsett den här serien till min absoluta favorit, att det är svårt för mig att skriva den här recensionen, särskilt med tanke på mina blandade känslor för den. Jag är inte besviken, inte direkt, men den här boken stack inte ut från mängden lika mycket som de andra i serien, tyvärr. Vilket jag tycker är lite synd med tanke på att det är det sista vi får se av denna underbara värld och dessa härliga karaktärer. 

 

Den var bra, det var den helt klart. Så mycket står jag fast vid! Men det jag saknade i den här boken, som jag har älskat i dem andra, var tex. relationen till Vee, kärleken med Patch och Nora som ständigt och aktivt sökte efter sanningen. Allt detta fanns med, förstås, bara inte lika mycket som jag kanske hade hoppats på, och tyvärr kände jag att det gick ut lite över historien som helhet. Patch var med, men inte lika mycket som i de föregående böckerna och jag saknade honom, och samma sak med Vee och även Scott, faktiskt. Det är ju karaktärerna och deras relationer till varandra som är det intressantaste att läsa om, eftersom att det är det viktigaste de har att förlora i kampen. 

 

Det var mot slutet, när allt radade upp sig som tårarna började flöda. Händelse efter händelse, en sak som krossade mitt hjärta avlöste en annan och det var helt klart känslomässigt för min del. Det var då jag började känna att jag kom in i stämningen ordentligt. När Patch (spoiler!) skickades till helvetet trodde jag att mitt hjärta skulle brista med Noras, och när han sedan kom tillbaka och fick makten att känna saker fysiskt så kunde mitt hjärta ha spruckit av lycka istället. Så det som hände i slutet berörde mig vekligen, även om vägen dit inte riktigt såg ut som jag hade önskat. Men ta inte min recension fel! Den var bra, den var bara inte den bästa boken i serien. 

 

 

 

Jag tycker faktiskt att Vee skulle fått förbli människa.

 

R.I.P Scott! :'( Det var grymt av Becca att ta hans liv, och jag jag sörjde honom omedelbart med många tårar!

 

Åh, vad jag älskar Patch alltså! Han blir ju bara bättre och bättre. Och jag blev så lycklig när han kunde känna henne och fick sin högsta önskan uppfylld! Han är helt klart värd det!

 

Undrar om Patch och Basso någonsin kände varann i himlen? o.O

 

Nora och Patch fick sitt föralltid och det räcker för att göra mig lycklig!

 

 

"Vi ska ta död på ryktena om att jag är ihop med en fallen ängel, och ingenting tyder på mer solidaritet än att få ihop det med en av sina egna, liksom. De kanske till och med börjar kalla oss för Norante. Eller Danta. Hur låter det?" - Nora

 

"Jag fattar inte att du kan vara så lugn. Jag hade förväntat mig någon sorts reaktion, ett utbrott, vad som helst. Utifrån tidigare erfarenheter hade jag åtminstone väntat mig armviftningar och en rejäl ramsa svordomar. Det känns som om jag lika gärna kunde ha avslöjat allt det här för en tegelvägg."

"Babe, du får mig att låta som en diva." - Nora och Vee