Författare: Susan Ee

Genre: Dystopi

Sidor: 326

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥

 

 

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja den här recenssionen... Så jag tänker börja med att säga att det var svårt att sätta betyg på boken, eftersom att det vägde mellan en 4 och en 5. Tillslut bestämde jag mig för att i bokvärlden så avrundar jag hellre neråt än uppåt i betyg, eftersom att det inte finns några gränser för hur fantastisk en bok kan vara. Vilket, förresten, den här boken var. 

 

Jag gillade den verkligen. Karaktärerna var levande och berättelsen stannade inte där det blev obehagligt utan fortsatte, och jag satt som klistrad, vände blad utan att ens tänka på det. Jag hade hört hur bra den här boken skulle vara, så det var ingen chock att den var det - men det betyder inte att den var som jag föreställt mig. 

 

Jag tycker om både Penryn och Raffe, och det jag tycker att Ee får till så bra är att det inte blir någon som direkt byter sida bara för att de lär känna den andra. De vet båda två att de står på olika sidor i ett krig, och vad de känner för varandra överskuggar inte det. Det är ofta här det blir insta-kärlek, men här är det inte något sånt utan trovärdigheten håller hela vägen. Men trots att de står på olika sidor i ett krig, så utvecklas deras relation till en av stark lojalitet, och jag längtar efter att läsa nästa bok!

 

Det som jag hade lite svårt för var hur brutal boken blev. Eller, brutal och brutal, men jag kan tycka att mot slutet var Ee kanske lite väl hård mot sina karaktärer (läs under Reaktioner). Ändå är det en av de saker som gör att boken blir så bra, att hon inte är rädd för att förstöra - de är i ett krig och ett krig är inte någonsin skonsamt. Så jag antar att det är bra egentligen, trots förlusten som jag som läsare också känner. Det är väl den som talar här. 

 

För att sammanfatta det hela så vill jag verkligen rekommendera den här godingen! Den har det mesta, och även om du är trött på dystopier så finns det en stor chans att den här boken kommer att fånga dig. Ge den en chans, för det är det minst den är värd!

 

 

Reaktioner: SPOILER ALERT!

Hur de gjorde om barn till monster var ju bara brutalt hemskt - efter allt Penryn gått igenom för att hitta sin syster och så hittar hon henne i det skicket? Det var bara elakt. Hoppas verkligen att det går att fixa :/

 

Samma sak gäller Raffes vingar - vad är grejen med att kämpa jättehårt för något och offra allt, bara för att sedan bli dragen vid näsan och förlora hoppet också? Det gjorde ju boken på ett sätt jättebra och spännande, men jag tyckte det var lite väl hårt kanske. 

 

Nästa bok, nu tack! :D

 

Citat:

"I've never thought about it before, but I'm proud to be human. We're ever so flawed. We're frail, confused, violent, and we struggle with so many issues. But all in all, I'm proud to be a Daughter of Man"

- Penryn

 

"Are you really an archangel?" I whisper.

He gives me a cocky grin. "Impressed?"

"No", I lie, "But I have some complaints I'd like to file about your personnel."

"Talk to middle management."

- Penryn & Raffe

 

1. Angelfall

2. World After

3. Untitled

4. Untitled

5. Untitled

Författare: Teri Terry

Genre: Dystopi, Sience Fiction

Sidor: 448

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥

 

Slated var väl egentligen något av en chansning - jag hade inte hört så mycket om den men när jag såg den i hyllan lånade jag hem den från biblan ändå. Men tyvärr var detta inte en bok som föll mig i smaken. 

 

Boken är på engelska, och det har jag egentligen inget emot. Jag tycker ju om att läsa på engelska. Men språket i den här boken var helt enkelt svårt för mig - det var snabbt, och jag vet inte riktigt, det kändes som en sådan där bok med lite slang där författaren inte lagt så mycket tid på själva språket vilket gjorde det svårt för mig att hänga med. Därmed hade jag svårt att överhuvudtaget komma in i den. 

 

Men karaktärerna tilltalade mig inte riktigt heller. Jag hade inget emot dem men de fångade mig inte riktigt och ibland tycke jag att de gjorde konstiga, dumma val. Jag kände inte heller att jag fick något riktigt grepp om Kyla, men jag tror att hon förmodligen växer i seien eftersom att hon verkar ha ett väldigt intressant förflutet. Jag gillade Ben, men jag tyckte att han var lite dumdristig mot slutet av boken. Men egentligen så var jag inte jätteberörd av karaktärerna och därför inte heller av boken. 

 

Jag älskar själva tanken med att bli slated, själva grejen att minnerna har tagits bort för att man ska få en andra chans. Och vissa delar av boken var riktigt bra också, men på det stora hela så kände jag att den här boken hade så mycket potenial men inte uppfyllde förväntningarna. Vi får se om jag plockar upp nästa del. 

 

Kyla ska väl vara ungefär som en bebis här egentligen? Hon är lika smart som alla andra >.<

 

Författare: Veronica Roth

Genre: Dystopi, Kärlek, Spänning

Sidor: 382

Språk: Svenska (Orginal på engelska)

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥

 

 

Insurgent, uppföljaren till Divergent är en grym uppföljare - helt klart i klass med den första boken i serien, och jag måste säga att jag är lite förvånad. Även om jag tyckte att Divergent var bra, vilket jag gjorde, så lämnade den för stunden inget betydande avtryck på mig. I efterhand har historien växt, men Insurgent fångade mitt intresse redan från början och behöll det till slutet. Och jag gillade det, mycket. 

 

Det har gått några veckor sedan slutet på Divergent utspelade sig, men skillnaden i samhället är stor - även Tris är annorlunda. Hon har växt upp, snabbt, på gott och ont. I Insurgent känns hon aningen råare, kallare och framför allt mer vårdslös. Det har definitivt en koppling till allt hon har förlorat, och fastän det kanske låter som om hon blivit en sämre karaktär så tycker jag fortfarande om henne väldigt mycket. Hon gör vad hon måste och hon tvekar inte, och man förstår varför hon har förändrats. Men att hon har förlorat så pass mycket gör det hon har kvar att förlora ännu mer värdefullt, och hon bryr sig fortfarande om människorna i sin närhet. Jag kände själv att jag kom Tris närmare i den här boken. 

 

Tris relation till Tobias eller Four, har också förändrats. Insurgent är fullspäckad med snabba vändningar och deras tillit och kärlek till varandra ställs på prov flera gånger. Men jag gillade utveklingen och mot slutet kände jag ändå att allt de gick igenom under bokens gång var värt det för att komma dit de kom. De gör båda tvivelaktiga val ett antal gånger under boken men det gör dem mänskliga och jag störde inte mig mer än det var meningen att det skulle.

 

Jag ska inte avslöja mer nu, men vill definitivt uppmana er alla som inte läst Insurgent att göra det - det är en läsvärd bok som jag själv uppskattade mycket. Har du inte läst Divergent så är det deifinitivt på tiden! Min recension på Divergent hittar du här, men jag vill poängtera att boken har växt i mina ögon sedan dess :) 

 

Boken slutade i en stor cliffhanger. Hur ska jag kunna vänta ett helt år på nästa bok? :O

 

"De ärliga lovprisar sanningen men de säger ingenting om vad den kostar." - Tris

 

"'Du har fel', säger jag. 'Vi är kanske dåliga människor båda två, men det finns en avgörande skillnad mellan oss. Jag är inte nöjd med att vara sådan.'" - Tris till Peter

 

Författare: Lauren Oliver

Genre: Kärlek, Dystopi

Sidor: 466

Språk: Svenska (Original på engelska)

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥

 

Från baksidan

 

 

 

 

Delirium är en av de böcker som alla verkar ha läst och som lyfts till skyarna i princip överallt. Själv var jag sen med att hoppa på tåget men nu sitter jag här och har själv läst den. Det är som ni alla väl vet alltid lite läskigt att läsa en bok som man har höga förhoppningar på, eftersom att det är så lätt hänt att man blir besviken. Men så var inte fallet den här gången - tvärtom så älskar jag den.

 

Det finns så mycket att hämta från den här boken. Så mycket tankar och känslor och det är ovanligt tycker jag, att läsa en bok som man kan fundera så mycket över. Men det kan man med Delirium, och det älskar jag. Karaktärerna är fullkomligt underbara och Oliver har verkligen lyckats beskriva allt som de känner och tänker och tycker på ett verklighetstroget men samtidigt väldigt vackert sätt - hela historien har ett skimmer över sig som man inte råkar på varje dag.

 

Tempot tyckte jag till en början var lite segt men snart kom det igång, och då älskade jag varje sida - det var lugnt men inte ointressant för det, utan detaljerna och språket kombinerat blev jättebra. Och Oliver har verkligen ett vackert språk, precis som jag har hört sägas. Små saker här och där som sticker ut, och gör det till en historia utöver det vanliga. Och oj vad jag grät i slutet! Jag vill absolut rekommendera den till sig som inte har läst den, fast de flesta har ju redan gjort det såklart! :) och jag ser verkligen fram emot att läsa uppföljarna och hoppas att de är lika bra som första delen i serien.

 

Alex får inte dö!!! Han kan väl inte vara död, eller? :O

 

Det är ju hemskt att människor ser på kärlek som en sjukdom! Och att man tvångsbehandlar alla så att de inte kan känna kärlek. Hemskt!

 

Man kan inte vara riktigt lycklig om man inte är olycklig ibland. Det vet du väl? - Hana

 

Kärleken, det mest livsfarliga av allt livsfarligt: Den dödar både när man har den och när man saknar den. - Lena