Författare: Susan Ee

Genre: Dystopi

Sidor: 326

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥

 

 

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja den här recenssionen... Så jag tänker börja med att säga att det var svårt att sätta betyg på boken, eftersom att det vägde mellan en 4 och en 5. Tillslut bestämde jag mig för att i bokvärlden så avrundar jag hellre neråt än uppåt i betyg, eftersom att det inte finns några gränser för hur fantastisk en bok kan vara. Vilket, förresten, den här boken var. 

 

Jag gillade den verkligen. Karaktärerna var levande och berättelsen stannade inte där det blev obehagligt utan fortsatte, och jag satt som klistrad, vände blad utan att ens tänka på det. Jag hade hört hur bra den här boken skulle vara, så det var ingen chock att den var det - men det betyder inte att den var som jag föreställt mig. 

 

Jag tycker om både Penryn och Raffe, och det jag tycker att Ee får till så bra är att det inte blir någon som direkt byter sida bara för att de lär känna den andra. De vet båda två att de står på olika sidor i ett krig, och vad de känner för varandra överskuggar inte det. Det är ofta här det blir insta-kärlek, men här är det inte något sånt utan trovärdigheten håller hela vägen. Men trots att de står på olika sidor i ett krig, så utvecklas deras relation till en av stark lojalitet, och jag längtar efter att läsa nästa bok!

 

Det som jag hade lite svårt för var hur brutal boken blev. Eller, brutal och brutal, men jag kan tycka att mot slutet var Ee kanske lite väl hård mot sina karaktärer (läs under Reaktioner). Ändå är det en av de saker som gör att boken blir så bra, att hon inte är rädd för att förstöra - de är i ett krig och ett krig är inte någonsin skonsamt. Så jag antar att det är bra egentligen, trots förlusten som jag som läsare också känner. Det är väl den som talar här. 

 

För att sammanfatta det hela så vill jag verkligen rekommendera den här godingen! Den har det mesta, och även om du är trött på dystopier så finns det en stor chans att den här boken kommer att fånga dig. Ge den en chans, för det är det minst den är värd!

 

 

Reaktioner: SPOILER ALERT!

Hur de gjorde om barn till monster var ju bara brutalt hemskt - efter allt Penryn gått igenom för att hitta sin syster och så hittar hon henne i det skicket? Det var bara elakt. Hoppas verkligen att det går att fixa :/

 

Samma sak gäller Raffes vingar - vad är grejen med att kämpa jättehårt för något och offra allt, bara för att sedan bli dragen vid näsan och förlora hoppet också? Det gjorde ju boken på ett sätt jättebra och spännande, men jag tyckte det var lite väl hårt kanske. 

 

Nästa bok, nu tack! :D

 

Citat:

"I've never thought about it before, but I'm proud to be human. We're ever so flawed. We're frail, confused, violent, and we struggle with so many issues. But all in all, I'm proud to be a Daughter of Man"

- Penryn

 

"Are you really an archangel?" I whisper.

He gives me a cocky grin. "Impressed?"

"No", I lie, "But I have some complaints I'd like to file about your personnel."

"Talk to middle management."

- Penryn & Raffe

 

1. Angelfall

2. World After

3. Untitled

4. Untitled

5. Untitled

Författare: Cassandra Clare

Genre: YA, Fantasy, Kärlek

Sidor: 492

Språk: Engelska

Betyg: ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

 

Den här serien har alltid varit bra - den har precis vad jag söker i en bok. Bra karaktärer, spännande handling, komplicerade relaioner och massvis med humor. Dessutom har det alltid kommit nya utmaningar och kompliktationer i böckerna, vilket är perfekt (upprepning = besvikelse). Men trots allt detta så har den här boken faktiskt lyckats slå sina föregångare och enligt mig är det den bästa i serien hittills. 

 

Så mycket har byggts upp i böckerna innan, och när allt i den här boken ställdes på sin spets så läste jag med näsan två centimeter ifrån sidorna (alltid ett gott tecken) och med väldigt känslosamma reaktioner i form av högljudda utrop och vilda slag omkring mig när jag läste (också ett gott tecken). Allt var så extremt, underbart spännande och jag kan inte låta bli att avundas Clares magiska författarhjärna som lyckats väva ihop en så bra historia. 

 

Jag insåg efter ungefär halva boken att hela serien utspelat sig inom loppet för cirka två-tre veckor. Det känns som om man har känt dem hur länge som helst! Och fastän det faktiskt stör logiken lite, så gör det inget eftersom att så mycket har hänt att trots att de bara har känt varandra i mindre än en månad så känns det naturligt att Jace och Clary känner som de gör för varandra och att de alla är så lojala mot varandra. Jag försöker komma på något som stör mig men det är rätt så tomt på den fronten. Ännu ett gott tecken!

 

Dock kändes det som ett avslut, på något sätt, i den här boken. Det som har byggts upp har liksom löst sig lite nu kan jag känna, vilket ger mig funderingar över nästa bok - vad kommer den att handla om? Jag lär hur som helst plocka upp den väldigt snart, för just nu är jag i en Shadowhunter-bubbla och jag vill gärna stanna där så länge som möjligt. För er som inte redan har läst den här serien, säger jag bara läs, läs nu! :)

 

 

JAG VISSTE DET!!! Jag visste att de inte kunde vara syskon! I två hela böcker har jag verkligen funderat på hur historien skulle kunnat förvridas, försökt hitta kryphål i berättelsen som visade på att det inte var sant. Mina gissningar kanske var fel, men jag visste det! Och jag är sååå lycklig för att det löste sig! (So far... :O)

 

Sebastian var mysko redan från början... Jag litade aldrig på den reptilen.

 

Gillar hur Simon och Jaces relation förändras under boken! Det märks att de båda börjar få mer respekt för varandra.

 

Citat:

- Alec och Jace

 

1. City of Bones

2. City of Ashes

 

Herre. Min. Gud. 

 

Jag har just läst ut Änglarnas kamp och jag vet inte vad jag ska säga. Jag har skrattat och gråtit och älskat med Nora och Patch i tre år nu, men har just vänt sista bladet i den avslutande delen. Vad ska jag göra nu då!? Funderar på att inte läsa något alls imorgon bara för att demonstrera mina känslor. Som en väldigt lång tyst minut, typ, haha ;) GAAH!